Allra sist på Miriam Aïdas förra skiva, Letras ao Brasil, där hon tolkade om svenska visor till portugisiska och brasilianska rytmer låg en tolkning av Jag har bott vid en landsväg som sjöngs på klingande skånska. Visans väsen tar vid där Letras ao Brasil slutade. Här ryms tolv svenska visor som inte tar omvägen via […][...]

För att ha varit en av dem som definierade hela subgenren minimal dubtechno där kutym är att ha ett gäng lika korta som intetsägande alias beroende på musikaliskt humör eller utgivningsetikett känns Moritz Von Oswald Trio väldigt rakt på sak. Men det är också ungefär det enda. Trion är till exempel egentligen nu en kvintett […][...]

Hi Hank! är ännu en i raden av utmärkta jazzorkestrar med basen i Göteborg. Just de här fyra herrarna verkar ha träffats på Musikhögskolan och spelat tillsammans i några år innan det blev dags att samla några låtar till ett album. De marknadsför det som spårvagnsjazz. Riktigt varför är svårt att förklara. Möjligen för att […][...]

Tyska trion Daniel Brandt, Jan Brauer och Paul Frick kallar sin musik för akustisk techno och hur motsägelsefullt det än kan tyckas låta är det i mångt och mycket vad You Make Me Real handlar om även om den rätt snäva beskrivningen inte berättar hela sanningen. Genom att bygga upp musiken kring instrumentering som piano, […][...]

Jag har funderat mycket på vad en skiva är för något det senaste året. Och i samband med det vad en skivrecension är. Musik har knappt något fysiskt värde nu för tiden. Vi betalar för tjänster, eller om vi köper musik i en digital butik så betalar vi för licenser av musik. Visst finns det […][...]

Halvvägs in på Breaking the Fourth Wall dyker Discothèque upp. Ett elva minuter långt monster till låt som inte alls är så dansant som titeln kan antyda. Det närmaste disco den överhuvudtaget kommer är att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant när den inte vill bestämma sig för om den vill helst ska vara dubbig […][...]

Jag känner mig som jordens mest förutsägbara människa när jag vet att Kriget är min nya kärlek på strax under 15 sekunder. Längre tid än så tar det inte för trion Per Nordmark, Christopher Roth och Gustav Bendt att slå undan benen på mig igen. För trots att det här är Krigets debutskiva är de […][...]

Det är så tydligt. Från att ha varit endast en pålitlig liveinstitution har nu WON, som tidigare gått under bandnamnet NOW, gått från klarhet till klarhet och bevisar att de är en kraft att räkna med även på skiva. Det sväng och de oberäkneliga tvära kasten som genomsyrar musiken live har smidigt överförts till The […][...]

Jag inser att det är djupt orättvist av mig att tänka på Our Park som den där trion Fabian Kallerdahl spelar i. Särskilt orättvist är det mot trumslagaren Chris Montgomery som komponerat det mesta av trions material. Men jag kan inte hjälpa det. Jag älskar Fabian Kallerdahls pianospel. Och jag älskar hur det i allt […][...]

Det är väldigt lätt att ta Jonas Kullhammar för given. Så självklar har hans plats på den svenska jazzscenen blivit att jag kan glömma att berätta att hans kvartett släppt ännu ett fantastiskt album.  Ändå skulle det bli så tomt utan honom. Och trots att boxen gav en ödesmättad föraning om att nu är det […][...]