Den låt jag lyssnat flest gånger på de senaste två veckorna ligger på en tolva jag fick låna av dagensskiva-David: Can’t Give You Anything, i Ministers of Sounds tio minuter långa Ministers Future Funk Vocal Mix. Artisten är förstås Kenny Bobien. Anledningen till att den parkerat sig på min skivspelare är förstås att den är […][...]

Jodå, dansmusiken lever och frodas i Norge. Och i Sverige. Och i Danmark. Tja, i Skandinavien kort och gott. Inte helt oväntat egentligen, med tanke på namnet. Den här gången är det norske dansmusikveteranen Bjørn Torske som plockat ut ett gäng låtar tillsammans med DJ:n/producenten Zak Frost. Och sedan mixat ihop låtarna. Det ska ju […][...]

Sedan bröderna Ali och Basti Schwarz startade Tiefschwarz tillsammans med Peter Hoff 1996 har de gjort sig ett rejält namn som DJ:s och remixare. Masters At Work, Ultra Naté, Byron Stingily, Jam & Spoon, Jon Cutler och Rick Astley har alla fått remixhjälp av Tiefschwarz. Tiefschwarz har även producerat själva, inte minst via släpp på […][...]

Lazy och Call That Love. Där har du de två skälen att jag lyssnat mer än en gång på den här skivan. Du kanske har hört housiga Lazy med gamle Talking Heads-sångaren David Byrne och sett den roliga videon. Du kanske tror att Muzikizum skulle vara fylld av mer Lazy-house. Du kanske tror att det […][...]

Christian Falk behöver ingen närmare presentation. Han har blivit en institution i det svenska musiklivet. Inte minst sedan han fick uppdraget att skriva signaturerna till ungefär alla fasta program i Sveriges Television när bolaget bytte kostym för inte så länge sedan. Falk är också en av de stabilaste leverantörerna av svensk r&b. Det brukar kunna […][...]

På Engelbrektsgatan 37 i Stockholm ligger restaurangen Beirut Café som serverar libanesisk mat. En restaurang som fått lika mycket uppmärksamhet för sitt musikval i restaurangen som för maten som serveras där. Så säger pressmaterialet i alla fall. Jag har aldrig varit där. Däremot vet jag att de nu satt ihop en andra skiva under eget […][...]

Cd 1, spår 10: Tribal Drumz. Det är sällan ett bra tecken att hitta ordet ”tribal” på en housesamling. För mig brukar tribal house betyda att man plockat bort allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en melodislinga och allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en kul basgång. Istället satsar man på […][...]

När jag hör Mangled tänker jag på japaner. Japaner, japaner, japaner. Och det har ingenting att göra med att Ray Mang är japan. Det är han inte, han är väldigt mycket engelsman. Jag ska förklara vad jag menar. Det här är en skiva jag borde gilla. Verkligen gilla. Den är full av house kryddad med […][...]

Att norrmän är ena rackare på electronica har säkert ingen som gillar den musiken missat. Sedan Röyksopps stora genombrott förra året har det varit en mindre flod som sköljt över oss. En del sprillans nytt, men en hel del har ett par år på nacken, det är bara att det inte nått upp till ytan […][...]

Rinôçerôses förra skiva Installation Sonore kom att sätta en trend inom den franska housen genom att slänga in ett gäng distade gitarrer ovanpå de pumpande houserytmerna och discostråkarna. Lyssna bara på Daft Punks Discovery eller fjolårets discomonster Now That The Love Has Gone av We In Music. Men att sätta en trend behöver inte betyda […][...]