Det vore så otroligt lätt att såga den här skivan bara därför att det står just Jennifer Lopez på skivan. Sågad av alla som kan något om soulmusik. Alla som är äkta musikälskare. Visst, hon är knappast en av våra största sångerskor. Och hennes skivor kommer knappast att sätta några djupare avtryck i musikhistorien. Men […][...]

Sedan Sommar bytte kanal och fick sändningstiden slashad med en timme har jag inte lyssnat lika ofta på det som förr. Men fortfarande händer det att jag faktiskt kommer ihåg att byta kanal och lyssna på vad någon har att säga i en timmes tid. De gånger jag faktiskt kommer ihåg att lyssna brukar det […][...]

Jag måste erkänna att Timo Maas bara var ett namn för mig när jag fick Loud. Hans namn hade svischat förbi lite här och där, men jag hade aldrig tagit mig tid att lyssna närmare. Att han var DJ visste jag. Jag hade en vag aning om att han släppt lite grejer själv (vilket i […][...]

Jag kan säga det på en gång: det här är en skiva jag har väntat på i tio år. Minst. Eller kanske inte just den här skivan, men däremot en samling med Robert Owens. När jag fick syn på Love Will Find Its Way hade jag faktiskt lite svårt att tro att det verkligen var […][...]

Jag har lite svårt att sätta fingret på varför jag gillar den här skivan så mycket. Egentligen är den inte märkvärdig. Nio lättsamma jazzlåtar låtar i trakten kring fyra minuter. Det låter så enkelt, eller snarare lätt. Luftigt och snällsvängigt. AD-musik kanske någon Kristian skulle kunna tänkas utbrista med förakt i rösten. Oscar Simonsson och […][...]

Chics My Forbidden Lover och franska Sheila & B. Devotions Spacer är två av världens bästa discolåtar. Båda är skriva och producerade av discokungarna Bernard Edwards och Nile Rodgers, den kreativa halvan av just Chic. Både har också använts till Alcazars första två singlar: Crying at the Discoteque (Spacer) och Sexual Guarantee (My Forbidden Lover). […][...]

I ett avsnitt av The Simpsons får Homer för sig att Bart håller på att bli bög och bestämmer sig att göra manliga aktiviteter med honom för att få honom på andra tankar. Bland annat tar Homer med Bart till ett stålverk, högborgen för såväl den amerikanska själen som för manlighet. Självklart går det åt […][...]

Rick Astley, Brother Beyond, Mel & Kim, Donna Summer, Bananarama, Dead or Alive, Hazell Dean, Debbie Harry, Sinitta, Laura Branigan, Sigue Sigue Sputnik. Artister som alla tog hjälp av producentteamet Stock, Aitken & Waterman, som under några år i slutet av åttiotalet dominerade listorna på samma sätt som Motown-producenterna Holland-Dozier-Holland gjort 25 år tidigare. Men […][...]

Det finns låtar som får en alldeles speciellt plats i hjärtat redan första gången man hör dem. Så är det i alla fall för mig. Musik som slår an en sträng någonstans långt inne. Vemod, sorg, lycka, ilska. Musik som väcker starka känslor. Ofta kan man komma ihåg precis var man var och vad man […][...]

Efter att ha harvat runt några år med underjordiska släpp på egna etiketten Atlantic Jaxx Recordings, fick Basement Jaxx 1998 chansen att släppa sin första skiva på ett större bolag. Albumet fick namnet Remedy och hyllades av kritiker mest överallt. Rätt oförtjänt, om någon frågar mig. Visst fanns där snuskigt bra monsterhits som Red Alert […][...]