Om man har en förälder eller ett syskon som lyckats bli sådär överdrivet känd verkar det finnas två vägar att välja mellan: att göra något helt annat än det föräldern eller syskonet blev känd för eller att försöka sig på ungefär exakt samma sak i hopp om att det nog funkar en gång till. När […][...]

”Little” Louie Vega har tillsammans med vapendragaren i Masters at Work, Kenny ”Dope” Gonzalez, och på sina soloutflykter och DJ-set ständigt haft ett stort inslag av latinamerikanska och afrikanska rytmer. För livespelningar har han även satt ihop bandet Elements of Life, en brokig och ständigt skiftande samling musiker med målet att försätta såväl kropp som […][...]

En studsande electrosyntslinga. Ljudet av krossat glas. Välkommen till Fundamentalism. Man skulle kunna säga att det är fjärde gången gillt. Fjärde delen i den remixtrilogi som föddes 1986 i och med Disco. Ett antal aktuella Pet Shop Boys-låtar som stuvas om av några av de för tillfället hetaste remixarna. Skillnaden är förstås att det här […][...]

Jag vill ju inte sluta hoppas. Det spelar ingen roll om en artist befinner sig i en till synes permanent formsvacka, har de väl en gång gjort en sån där magisk låt som etsat sig fast och som jag ständigt återvänder till är jag beredd att ge dem hur många chanser som helst oavsett hur […][...]

Vill man ha sin techno elegant och dubbig, sina beats brutna och house djupt svängande måste de tre producentnamnen bakom Voom Voom framstå som ett veritabelt dreamteam. Efter släpp med bland andra Kruder & Dorfmeister, Peace Orchestra och Trüby Trio gör nu, Peter Kruder, Christian Prommer och Roland Appel, gemensam sak på ”Peng Peng”. Men […][...]

Med jämna mellanrum stöter jag på låtar som jag borde gilla. Låtar som jag vet att jag verkligen borde gilla. Alla ingredienser finns där, men trots det klickar det inte. Det där obeskrivbara som behövs finns inte där, utan att man kan sätta fingret på vad det överhuvudtaget skulle kunna vara. Unais Oh You and […][...]

La-da-dee-la-da-dau. La-da-dee-la-da-dau. Finns det en enda Basement Boys-producerad låt som folk i allmänhet hört är det sannolikhet just den. För det var ju 1991 som Basement Boys slog igenom med buller och bång. En enkel keyboard-slinga, en hopplöst klistring la-la-dee-melodi och en lite lagom falsksjungande artist. Att T.I. ganska precis 15 år senare samplar just […][...]

Egentligen är allt Matt Chicoines ”fel”. Om han inte hade haft den goda smaken att ha Joe Dukie som sångare på singelbomben Dust och ett par låtar till på sin senaste Recloose-skiva Hiatus on the Horizon hade jag aldrig kollat upp Dukies bakgrund och upptäckt hans koppling till Fat Freddys Drop. Dukie, eller Dallas Tamaira […][...]

Nu när årets stora shoppinghögtid närmar sig med stormsteg dyker det som vanligt upp högvis med mer eller mindre krystat sammansatta ”Årets” och ”Best of valfri artist”-samlingar i skivbutikerna. Givetvis finns det undantag men i många fall är det väldigt uppenbart att deras enda syfte är att fylla på någons kassakista, inte att försöka skänka […][...]

Nytt år. Ny MTV Europe Music Awards. Madonnas framträdande sopar banan med alla andras. Saker och ting är ungefär som vanligt, alltså. I kölvattnet efter nya albumet har belackarna förstås också haft julafton. Som vanligt. Madonna har ju varit slut rätt länge nu. Eller blivit beskylld för det som nu senast Alison Goldfrapp konstaterade: jo, […][...]