Recension
- Based on a True Story (CD) Fat Freddys Drop
- 2005
- Sonar Kollektiv/Drop
Ljuv musik från andra sidan
Lyssna
Externa länkar
- Fat Freddys Drop
- Bandets webb.
- Sonar Kollektiv
- Hos Sonar Kollektiv som ger ut skivan i Europa kan man lyssna på samtliga spår samt köpa skivan eller några låtar om lusten faller på.
- Juno
- Hos Juno kan man också lyssna på utdrag från skivan.
Egentligen är allt Matt Chicoines ”fel”. Om han inte hade haft den goda smaken att ha Joe Dukie som sångare på singelbomben Dust och ett par låtar till på sin senaste Recloose-skiva Hiatus on the Horizon hade jag aldrig kollat upp Dukies bakgrund och upptäckt hans koppling till Fat Freddys Drop.
Dukie, eller Dallas Tamaira som han är döpt till, är nämligen sångare i det sju man starka nyzeeländska musikkollektivet, en av förra årets mest positivt överraskande nya bekantskaper. En mjuktung och obevekligt gungande organisk musikmaskin djupt nergrävd i reggae- och dubmyllan. Ur den renodlar Fat Freddys Drop, med inslag av jazz, soul, ska och en gnutta house och hiphop, fram ett påtagligt baktaktssvängande groove.
Mestadels i ett tillbakalutat tempo men med en blandning av oväntade vändningar och vackra melodier. En majoritet av låtarna klockar in på över sju minuter men byter skepnad så ofta att det aldrig upplevs som onödigt utdraget. Tarmskakande djupa basgångar och gnälliga synthyl toppas med klingande pianon och ett ständigt närvarande och makalöst mjukt harmonierande blås.
Electrodub som i Ernie varvas med Ray Rays funkmättade soul, trippigt ekande stämsångsballader som Dark Days och skumpig handklappsförstärkt nästantechno i Wandering Eye innan allt avslutas med tårdrypande stämningsfulla southern soulballaden Hope.
Fat Freddys Drop visar ett så öppet musikaliskt sinne och respektlöshet att de, utan att alls jämföra dem rent musikaliskt, närmast framstår som The Roots hängmattesofta baktaktsgungiga kusiner från landet långt borta.
Om inte det räcker som kvalitetsstämpel kan man alltid tillägga att de till och med fått mig att omvärdera min syn på dragspel som något annat än djävulens eget instrument. En åsikt som hängt med sedan en sällsynt plågsam arvikacampings-tolkning av Bohemian Rhapsody framförd med kazoo, kaffeburk, fylleskrålsång och just dragspel.
Det om något borde definitivt avgöra saken.
Publicerad: 2006-02-21 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-22 23:44
9 kommentarer
först!
#
Håller med dig David. I like.
#
Äntligen! Kan inte förstå hur hela Sverige lyckats sova så på det här mästerverket.
#
Tyvärr funkar inte mp3-länkarna hos Sonar och bandets hemsida är oregerlig.
#
Fråga: Låter det som recloose?
#
my week…: Märkligt att inte Sonars sida fungerar, det gjorde den igår. Har lagt till en ny länk längst upp till Juno. Prova den, där borde lyssningen fungera.
Slacker: Nej inte direkt. Fat Freddys Drop baserar sin musik i mycket större utsträckning på reggae och dub. Provlyssna på länkarna längst upp på sidan.
#
Ok det ska ja göra,, tack för snabbt svar,, hej
#
David: Sitter bakom en brandvägg på jobbet, kanske är den som ställer till det? Tack för Juno-länken hur som haver, funkar fint!
#
kan man lyssna på ett smakprov på fatfred.com?
#
Kommentera eller pinga (trackback).