Jag vill ju inte sluta hoppas. Det spelar ingen roll om en artist befinner sig i en till synes permanent formsvacka, har de väl en gång gjort en sån där magisk låt som etsat sig fast och som jag ständigt återvänder till är jag beredd att ge dem hur många chanser som helst oavsett hur dåliga oddsen är.

I Nightmares on Wax fall handlar det om Les Nuits, deras fantastiska tolkning av Quincy Jones Summer in the City, som så fort solen bestämmer sig att värma på somrigt allvar börjar abonnera på en plats på drinkackompanjemangslistan. Men någonstans där, efter den och fullängdaren Carboot Soul, öppnade sig den stora formsvackan och NOW for raka vägen ner till botten.

Efter ett par års tystnad, där frontfiguren George Evelyn bland annat roade sig med att agera huvuddomare i holländska rökverkstävlingar, släpptes Mind Elevation, som med något enstaka undantag, verkade vara sammansatt i en handvändning. En loj och fantasilös platta helt utan idérikedomen från tidigare släpp.

Men som sagt, jag ville ju inte sluta hoppas på att bättre skulle komma och när de första spåren från In a Space Outta Sound började dyka upp tändes hoppet. Evelyn och medproducenten Robin Taylor-Firth verkade ha hittat rätt igen. Första släppet Flip ya Lid, med sitt gungande gitarrbaserade rocksteadygroove, antydde att de rört sig bort från den mer jazziga melankolin och istället riktat blickarna än mer än tidigare mot västindiska och afrikanska rytmer och sound.

Ett anslag som återkommer genomgående i bastunga dubreggaen The Sweetest, tropicaliarytmerna i Deepdown och afrodisco-skalet African Pirates. Tyvärr är det när det gäller den sistnämnda inte mer än just ett skal. Bongorytmerna finns där men istället för att göra något vettigt av den och körslingan låter NOW den mala på alldeles för länge utan att den någonsin lyfter. Ett öde som även drabbar Deepdown, såsiga downtempogospeln Damn och gäspigt nerrökta Me!.

Fast ibland hittar de rätt och då framförallt i de spår där de sneglat mot klassisk 70-talssoul, dragit upp tempot från sävlig lunk till mild funk och dragit ner på låtlängden. Coola You Wish fungerar tack vare sin smeksamma Rhodesmelodi, Soul Purpose är tyngdlöst sommargung med hiphop-beats och I Am You med Mozez en soulig vågskvalpsballad som lika gärna kunde varit signerad Terry Callier. När dessutom inledande Passion snuddar vid att vara en Les Nuits-”light” kan åtminstone inte jag låta bli att le lite nöjt.

In a Space Outta Sound är stundtals skön stillsam hammockhouse som sakta gungar mot solnedgången. Långt ifrån NOWs bästa skiva och den står sig också slätt i konkurrensen med annan downtempoelectronica som Crazy Ps A Night on Earth. Men den är faktiskt också glädjande nog ett rejält snäpp bättre än Mind Elevation och det var ju nästan mer än man vågat hoppas på.