Det skulle ju vara så enkelt att såga den här skivan av moraliska, etiska och ideologiska skäl. Att den skulle komma har väl hela tiden mest varit en fråga om när Suge Knight skulle komma loss från kåken. Det och när närmsta jul dyker upp. För den här skivan är en av årets säkraste julklappar. […][...]

Första gången jag hörde Vart tog pappa vägen trodde jag faktiskt att det var ett skämt. Maken till skit hade jag faktiskt inte hört. Och det trots att texterna faktiskt kändes i magen. Det kändes mest bara bisarrt att höra tonåringar jubla åt en låt om en misshandlande, alkoholiserad pappa när P3-program som Ketchup var […][...]

Det finns väl egentligen inte speciellt mycket att säga om Fattaru. En av årets stora svenska hypar. En hype som jag hade rätt svårt att köpa. Ända tills Första Femman landade på skivdiskarna. Nu är det bara att erkänna: Fattaru var en hype väl värd att vänta på. Även om jag behövde mer tid än […][...]

I skarven mellan år 2000 och 2001, eller egentligen under hela våren i år, har ganska många i min bekantskapskrets börjat intressera sig för hiphop. Speciellt svensk sådan. Och det här är människor som, i bästa fall, har hyfsat musikintresse. Hos de flesta verkar intresset ha väckts sedan de läst Fredrik Strages bok Mikrofonkåt om […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

Jag hör till gruppen av gamla sura fans som inte alls gillade Mary J Bliges förra album. Jag tyckte att hon sålt ut för stora delar av det som alltid varit hennes själ. Jag tyckte att hon lämnat en för stor del av tyngden till förmån för det lättillgängligt lättsmälta för att jag skulle orka […][...]

När superproducenterna Neptunes vill varva ner leker de med sitt hobbyprojekt N*E*R*D och har så här hunnit med en fullängdare. N*E*R*D:s förstasingel Lapdance, med en video som det stod ”MTV, censurera mig” på, handlade om korrupta politiker som gör vad som helst med vem som helst, bara de får tillräckligt bra pröjs. Som prostituerade och […][...]

MTV-galan har med åren kommit att bli en ”riktig” gala med allt vad det innebär av röda mattor, innantillupplästa ”skojiga” presentationer och minutiöst planerade framträdanden. Årets upplaga var inget undantag. Antingen var framträdandet överkoreograferat, eller så användes specialbyggd scendekor. Då var det skönt att se Jay-Z framföra sin Izzo (H.O.V.A.) för första gången. Han intog […][...]

112, Mary J. Blige, Mariah Carey, Faith Evans, Jay-Z, Lil’ Kim, LL Cool J, Mase, New Edition, The Notorious B.I.G. , Pebbles, SWV, och TLC. Artister som Sean ”Puffy” Combs producerat. Det är lätt att glömma när man hör katastrofala Bad Boy For Life. Och ärligt talat har Puffy inte gjort något bra som rappare. […][...]