dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Adam F: Kaos – The Anti-acoustic Warfare
Kaos – The Anti-acoustic Warfare (CD) Adam F
2001
EMI
6/10

Nästan i huset

Lyssna

Sök efter skivan

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning.

När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla flopplampor blinka på min interna musikpanel. När sedan Kaos – The Anti-acoustic Warfare droppade ner i brevlådan, ett temaalbum med filmmusikomslag, gick prettovarningslarmet igång på full styrka. Efter att ha hört förstasingeln, Redmans Smash Sumthin var jag helt inställd på att det här skulle bli hur dåligt som helst.

Det är det faktiskt inte.

Kaos – The Anti-acoustic Warfare är ett temaalbum löst byggt kring en fiktiv film om krig i en odefinierad framtid, ungefär på samma sätt som DJ Muggs gjorde på sin Soul Assassins chapter 1. Visserligen har jag väldigt svårt för den hyperpretentiösa inledningen, ett massivt körverk som låter så nära Carl Orffs Carmina Burana det bara går utan att faktiskt vara Carmina Burana. Men sedan är kaoset igång.

Redmans bidrag är fortfarande lite tamt. Det lyfter aldrig riktigt mer än en ett par Air Jordans över marken. Då blir det desto bättre när Adam går i närkamp med superbrölarna i Mashed Out Posse, som verkligen gör skäl för sitt namn i Stand Clear. Adrenalinpumpande undergångshiphop som sparkar hårdare än Bruce Lee. Det finns förmodligen ingen som rockar hårdare än M.O.P. just nu.

Nästa tur på resan är en tripp in i Timbaland-land med studsiga rytmer och skruvade syntslingor. LL Cool J:s bidrag är en av de två låtar som Adam F producerade till G.O.A.T.. Syntslingan. Jag säger bara: syntslingan. Den är helt lysande.

Capone-n-Noreagas låt är en helt okej Timbaland-ripoff, medan Lil’ Mos Where’s My… är smått lysande. Fler sådana låtar på hennes senaste skiva hade jag inte tackat nej till.

Därefter lugnar kaoset ner sig. Tyvärr. För andra halvan av skivan består mest av ganska medelmåttig hiphop. Men när världens bäste Dave och världens bäste Pos från världens bästa De La Soul gästar på Time 4 Da True blir jag glad. Jag blir å andra sidan alltid glad av De La Soul, så det kanske inte är så konstigt.

Som EP hade Kaos – The Anti-acoustic Warfare varit riktigt, riktigt bra. Nu är den ett helt okej köp med några fantastiska spår. Adam F har klarat övergången från drum’n’bass till hiphop med betyget godkänd. Men fortfarande står han lite i skuggan av de producenter han har som inspirationskällor. Lite mer originalitet nästa gång, kanske.

Adam F. Nästan i huset.

Ola Andersson

Publicerad: 2001-09-26 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-17 16:42

Kategori: Recension | Recension: #1101

4 kommentarer

Glöma Guru & carl thomas låten … bästa låten på plattan enligt mig… usch…

JOHAN!.. Oregistrerad 2001-10-22 14:16
 

Vart sorterar man in Adam F i sin alfabetiska skivsamling? Mao kommer han hamna mellan AC/DC och Adolphson och Falk eller mellan Eurythmics och Faithless?

martscape Oregistrerad 2002-04-18 09:35
 

Mellan Adolphson och Falk givetvis :-)

snoken Oregistrerad 2002-04-18 10:01
 

Låten med Lil Mo är kanske det fetaste jag någonsin hört. Han kan sin grej den gode adam F. Men visst, speciellt nydanande är inte plattan.

King Tim III Oregistrerad 2001-10-01 15:14
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig