Det var länge sedan det pratades om Mariah Careys musik. Den senaste tiden har snacket mest handlat om hennes löjligt lukrativa kontrakt med Virgin, hennes kollapser och varför hennes klädkonto verkar minska för varje skivsläpp. I början av nittiotalet handlade det mest om hennes ballader, som man antingen hatade eller älskade, och hennes imponerande röst. […][...]

It’s been a long time we shouldn’t have left you without a dope beat to step to Timbaland plankar några textrader från Eric B. & Rakims klassiska I Know You Got Soul, slänger in sitt typiska ”fiki-fiki-fiki” och hittar en vansinnig analog acidsyntslinga på en annan planet. Aaliyahs röst rör sig obekymrat genom det mullrande […][...]

Bumpy Knuckles, D&D All Stars, Big Daddy Kane, Sadat X, Guru, GZA, RZA, Grand Puba, Pharoahe Monch och KRS-ONE. Dessutom produktionsinsatser av DJ Premier, Beatminerz och Lord Jamar. Och ett första spår som är en riktigt scratchorgie med scratch hugget ur sten. Helt briljant. Samlingen Fatbeats Compilation volume one är ett riktigt tungviktarmöte i hiphopland. […][...]

The Hives, Majgull Axelsson, Mo Wax, Atari Teenage Riot. Pink Floyd, Tom Waits, Steppenwolf, Led Zeppelin, Kool G Rap, Mos Def, Fläsket brinner, Radiohead, Chet Baker, Crosby Stills Nash & Young, Portishead, Janis Joplin, Roni Size, Deltron 3030, Beck, Jon Spencer och The Goats. Där har ni några av de namn som Mat åt far […][...]

”Sett filmen”? Nuförtiden är standardsvaret på den frågan inte längre lika självklar. ”Nej, men jag har hört musiken.” Musik som marknadsföringsknep är inget nytt grepp i filmvärlden. Men under 90-talet fick filmmusiken inte bara eget liv. Det blev också en sammanfattning av läget inom den svarta musiken. En sammanfattning där man ofta kunde hitta de […][...]

”I don't mind being called a nerd. We are the people who are proud of being smart, being witty and being clever when everyone else doesn't understand. That's what we do, that's the flag we're raising and waving.” (Pharrell i N*E*R*D) N*E*R*D består till två tredjedelar av producentparet The Neptunes, alltså Pharrell Williams och Chad […][...]

När inledningsspåret ”Nothing Like It” så sakteliga tonar ut börjar det kännas som att ”The Reason” skulle kunna vara en så lysande skiva som jag hade hoppats på. Över en soulig sampling av The Dynamics Superiors ”Ain't Nothin' Like the Real Thing” berättar Beanie Sigel om sin resa mot berömmelse och hur han är rädd […][...]

Det är något visst med hiphopen från ”da durty Sauth”. I alla fall Atlantaklicken kring Organized Noize. Musikaliskt har de alltid varit mer melodiösa än sina gatusmarta östkustkollegor och mindre fixerade vid studsande bilar och g-funk än västkustkollegorna. Outkast, Goodie Mob, Field Mob och Backbone har alla snickrat ihop sina egna ljudlandskap. Eller om vi […][...]

Det var en gång sex rappare från Detroit som slog sig samman och bildade en grupp. Fem svarta killar och en vit. Karriären gick milt sagt knackigt tills den vite killen lyckades ge ut en skiva. Skivan ledde till att rapparen och producenten Dr Dre fick upp ögonen för den vite killen. Det ena ledde […][...]

Inom hiphop är det vansinnigt viktigt att vara äkta och att ha högvis med kredd. Vad som sedan är äkta kan man förstås diskutera när man kan hitta Eminem som leksaksdocka. Men hiphopvärlden har sin egen logik för vad som är kreddigt. Och det är få rappare som har mer kredd och mer respekt än […][...]