dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Blackalicious: Blazing Arrow
Blazing Arrow (cd) Blackalicious
2002
MCA/Universal
8/10

Avspänt, solitt och unikt

Lyssna

Etiketter

Sök efter skivan

Jag blev häftigt förälskad i ”Blazing Arrow” redan vid den första lyssningen för ett par månader sedan och kände mig rädd för att vara lurad. Så där lurad man kan bli om musik är väldigt självhäftande, men sedan bleknar innan man fått någon djupare relation.

Men jag har inte ledsnat, tvärtom. Skivan känns snarare som en god vän än en hastig sommarflört.

Blackalicious låter mycket varmare än på förra skivan ”NIA”, men samtidigt också hårdare. Det är så amerikanskt det kan bli, blandat med sorgsna afrikanska rytmer, soul och gladfunk mixat med kalla breaks och uppgiven vass rock. Naken samhällskritik mitt i partystämningen.

För mig är det här den perfekta typen av hiphop. Tillbakalutat svängig, skarp, blixtrande musikalisk med lika mycket levande instrument som skivspelarkonst, full av infall, loopfattig, genomtänkt, fri från överstöddighet, knarkreklam och fånigt kvinnoförakt.

Gift of Gab har den skönaste raprösten jag vet, Chief Xcel är en av de groovigaste dj:arna och dessutom får gästerna på skivan mig att buga djupt. Tracy Moore från Jazzyfatnastees, ?uestlove, James Poyser, Gil Scott-Heron, DJ Shadow, Chali 2NA och Cut Chemist från Jurassic 5, folk från Dilated Peoples, Jaguar Wright, Ben Harper, Keke Wyatt och Zack de la Rocha är några av de som förgyller tillställningen med sin närvaro. Så jävla bra.

Att plocka ihop sådana toppengäster är en sak. Många artister har bra smak och en del har begåvade och schyssta vänner. Men att sätta ihop en samling låtar som är så coola och svängiga, som passar ihop så bra och som är fyllda av total självklar pondus är det inte många som kan, eller ens vill. Blackalicious sound är avspänt, solitt och unikt.

Precis som på ”NIA” håller det på längre än vad jag orkar sortera i ett svep (1h 11m), men det finns så många bra låtar att jag inte kan invända.

Jag började skriva om mina favoritlåtar, men det är nästan alla, så det struntar jag i. Lyssna själv istället, det är bättre.

Summan är en lättillgänglig och djup, glad, mörk, älskvärd skiva av mina absoluta favoriter inom hiphopen, möjligtvis vid sidan av The Roots.

Fifi Ström

Publicerad: 2002-07-02 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-23 23:52

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1521

12 kommentarer

Bra recension, låter som en köpvärd skiva

johannesS Oregistrerad 2002-07-02 00:02
 

Fifi har kommit igång ordentligt nu.

The Colonel Oregistrerad 2002-07-02 00:13
 

va? hiphop? öh… nä tack. men coolt att zack var med som gäst på skivan. tror jag iaf.

lo and behoold it is ther emåpire of ther ngiht (en aning trött nu på morron) Oregistrerad 2002-07-02 07:15
 

jag vill ju inte vara den som är den, men för helhetsintryckets skull så kanske det bör stå ”Så jävla bra” sist i paragraf fyra? stabil recension i övrigt. Fifi talar sanning, helt enkelt.

den som e den Oregistrerad 2002-07-02 11:20
 

Flyr vanligtvis med liv och ändtarm från det mesta som kallas hiphop men Blackalicious är ta mej tusan i pungen riktigt sköna. Framförallt låten Release med allas min älskling Zack de la Rocha. Mmmmmm.

Benjamin Orff Oregistrerad 2002-07-02 12:38
 

ska bara kolla vad klockan är…

r Oregistrerad 2002-07-02 15:39
 

Instämmer helt. Spåret med Scott-Heron är klockrent. De andra också…

Henric Oregistrerad 2002-07-02 22:31
 

Alla här som klagar på hip hop, verkar samtidigt hylla Zack… de verkar inte förstå att Rage Against The Machine spelade en sorts hip hop, nämligen hårdrocks-hip hop. Genren startades av Run DMC i mitten på 80-talet, utvecklades av Beastie Boys och Public Enemy, nådde sin höjdpunkt i och med Rage och är nu inne i den fruktansvärda del av sitt liv som endast består av kassa upprepningar med band som t.ex. Limp Bizkit (eller hur man nu stavar till skiten).

Urquhart Oregistrerad 2002-07-04 13:37
 

Exakt. Och Zach själv verkar ju verkligen vilja etablera sig som hip-hop artist då hans kommande solo-platta (kommer den nån gång?) gästas av idel Mc's och hiphop producenter.

En annan sak.. va fan är det med alla ”hiphop? nej tack” kommentarer som ideligen dyker upp här. Verkar hänga en hel del lantisar på dagensskiva. Sådana påståenden var ju rätt vanliga för typ 10 år sen, men nuförtiden känns ju hiphop jävligt accepterat .. förutom här.

alschå Oregistrerad 2002-07-04 20:22
 

Precia, hip hop är en STOOOOR genre och jag själv ogillar det mesta av det nya, men man kan inte enkelt bortse från storheter som Public Enemy, Beastie Boys, N.W.A och De La Soul, som svänger nästan lika bra som vilken James Brown som helst (men bara nästan)!

Urquhart Oregistrerad 2002-07-05 13:32
 

ibland tycker jag det är rätt coolt när folk skriver helt ”wilda” inlägg som inte har med recensionen eller musiken att göra, rätt tufft det…

mi Oregistrerad 2002-12-09 17:45
 

Det här är årets bästa skiva. Helt klart. Den har följt mig halva året och blir fortfarande bättre. Helgjutet och suveränt!

karensdagsmannen Oregistrerad 2002-12-17 21:13
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig