När Juvenile blir så där riktigt söderntjock som i kampsången för överlevarna efter Stormen Katrina, ”Get Ya Hustle On”, visar han att gammal ibland är äldst också inom en framåthetsande genre som hiphop. Då lämnar han nykomlingar som Slim Thug, Paul Wall och Mike Jones frågande i träsket. I ”Around the Way” med lurstötar som […][...]

Aceyalone hur uttalar man det!? Man delar upp det till: ”acey” och ”alone” sätter ihop det igen och säger det skitfort. Aceyalone. Smaka på det. Det rullar skönt över tungan. Precis som ”Magnificent City” studsar behagligt genom hörselgångarna och bäddar in hjärnan med nya tankar och ljud. Drygt tio år av slipande på formen som […][...]

Egentligen är allt Matt Chicoines ”fel”. Om han inte hade haft den goda smaken att ha Joe Dukie som sångare på singelbomben Dust och ett par låtar till på sin senaste Recloose-skiva Hiatus on the Horizon hade jag aldrig kollat upp Dukies bakgrund och upptäckt hans koppling till Fat Freddys Drop. Dukie, eller Dallas Tamaira […][...]

Efter nästan fyra år och ett antal soloprojekt är medlemmarna i Saïan Supa Crew nu återsamlade på sin tredje skiva. Saknas gör bara Specta som fortsätter fokusera på sin solokarriär. Den kvarvarande kvintetten poängterar direkt med hårda nävvevarhiphopen i Blow att varken Spectas avhopp eller uppehållet påverkat dem det minsta. Brölande ”Back in the biz, […][...]

Det går åtminstone hundra slentriansamlingar på varje samling gjord med kärlek. Aldrig är det så tydligt som de sex veckorna som leder fram till julafton. Majoriteten av samlingarna sätts ihop för att de är ett billigt sätt för skivbolaget att tjäna pengar på artistens arbete en andra gång (även om den senare också får en […][...]

Aaron Phiri och Damon Frost har klistrat ihop musik som Hearin' Aid sedan 1995. Hiphopen de skruvat fram i Stockholm hämtar det mesta av sin näring ur det Detroit som George Clinton färgade. Med rötterna i den elektroniska funken och med Jay Dee et al som ledstjärnor knarrar de fram ett groove som är snyggt […][...]

Beastie Boys. Jag älskar er. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den här samlingen bara är ett sätt för er att komma ur ett kontrakt ni inte längre vill leva under. För det här är en av årets mest menlösa samlingar. Femton singlar staplade på hög utan större eftertanke. En skiva förpackad utan själ […][...]

Den här dubbeln var tänkt som den storslagna återkomsten. En skiva Funkadelic, en skiva Parliament. P-funkens tvillingband förenade en gång för alla. Så blev det nu inte. På fler sätt än ett. För den som följt George Clinton och hans turnérande funkcirkus under de senaste åren är den här skivan ändå ingen överraskning. Det handlar […][...]

ptrkhmbrg: Ojojoj. ptrkhmbrg: Rev Run ramlade in på mitt skrivbord. dscola22: Ska bli intressant att höra. Och höra utlåtande om. ptrkhmbrg: Ja. Jag ska bara våga lyssna. dscola22: Jag är ju inställd på att det ska vara skitdåligt. Allt annat är positivt. ptrkhmbrg: Ja det är lite min utgångspunkt också. ptrkhmbrg: Tio låtar ptrkhmbrg: 23 […][...]

Den 19 september traskade Lil' Kim in i finkan för att avtjäna 366 dagar bakom låsta dörrar. Mened var brottet om jag inte minns galet. Eller vägran att tjalla på sina polare som hon säger upprepade gånger på albumet som släpps bara dagar senare. Perfekt marknadsföring eller bara ett skönt sätt att slippa efterhängsna journalister. […][...]