Det spelar ingen roll att Timbaland lagt upp en rejäl näve sedelbuntar för att utveckla musikindustrins allra mest kraftfulla autotune. Att han trots det inte kan sjunga vet redan alla som hört den senaste singeln från Pussycat Dolls. Han är om möjligt ännu sämre på att rappa. De finaste beaten sålde han till förra årets […][...]

Det har gått över fyra år sedan El-P släppte ifrån sig en renodlad soloskiva, med undantag för hans sömniga frijazziga instrumentalprojekt på etiketten Thirsty Ear. Under tiden har El-P däremot inte legat på latsidan då han producerat låtar till Aesop Rock, Hangar 18 och resten av sitt Def Jux-stall. Samtidigt som den nya skivan innehåller […][...]

Han tar rejält med plats den gode Daniel B. På sitt tredje album vänder han tillbaka till hiphopen, borde jag kanske skriva jazzen eller är det egentligen inte bara beatsatt poesi? Frågan är vilken av de de oftast hårt skilda kulturvärldarna som är beredd att ta emot honom? Kanske ingen. Men jag hoppas på motsatsen. […][...]

Det roligaste med Timbuktu och ”Oberoendeframkallande” är att han tillsammans med sina kumpaner lyckats lura på ett intet ont anande svenskt folk några av de farligaste musikstilarna; världsmusiken och funken. Jag har suttit med hakan någonstans nere mellan knäna när hyllningarna ställt sig upp på rad i pressen samtidigt som Timbuktu med ett stolt flin […][...]

När Busdriver rappar spottar han ur sig rimmen i ett tempo som snarare påminner om brittiska grimetungor än amerikanska hiphopare. Lika ofta ramlar han över i sång och då tänker jag mer på ett TV on the Radio på beats än hiphop (lyssna på ”Sun Shower” till exempel). Att han plockats upp av Anti efter […][...]

Att ”Fishscale” var en av fjolårets mest kanoniserade hiphopskivor råder det väl ingen tvekan om? Att se på ”More Fish” som inget annat än ett försök att casha in på den mediala jackpoten när den släpptes lagom till julhandeln vore förmodligen lika naturligt. På många sätt tycker jag ändå att det här som borde vara […][...]

”The Breakthrough” från 2005 hade sina publikframgångar, vilket tydligen väckte profithunger. Så blev det alltså dags för en samlingsskiva. Fyra nya låtar tjänar som lockbete. Ett måste för dem som på bästa P. Diddy-vis skanderar att Mary J Blige är ”the queen of hip-hop soul” alltså. Meningen är att 15 års karriär, sju studioalbum och […][...]

Religiösa säger att gud har en mening med allt. Att han där uppe inte gör något utan att ha en tanke med det hela. Ibland så tror jag på det. Den 10 februari 2006 tvivlade jag och jag kommer från och med då alltid att tvivla. Vad var meningen med att låta James Dewitt Yancey, […][...]

Lilla Brooklyn-baserade etiketten Nature Sounds sparkar igång året med en digital provkarta. Att bolaget kanske är mest känt för släpp med Masta Killa och MF Doom i en rad inkarnationer gör att ni borde ana vartåt det barkar. (arg skåning kan logga in och börja stava till ryggsäck nu.) ”Project Jazz” med Hell Razah, Talib […][...]

Jag kan fortfarande spela ”Wait (The Whisper Song)” och tycka att det är en av världens bästa låtar. Så jag var faktiskt lite nyfiken på att höra vad Mr Collipark och hans yang (eller om det är ying) kokat ihop till sitt andra album. Varningsklockan ringde i och för sig redan när jag läste att […][...]