James Brown var egentligen aldrig någon albumartist, det var singlarna som var fokus. Det känns konstigt att skriva det om en artist som under tre år (1968 -1970) gav ut minst femton fullängdare i eget namn och dessutom skrev och producerade album åt sina medmusiker. Men singlarna som spelades flitigt i radio, vilket i sin […][...]

Erick and Parish Making Dollars. Det var liksom aldrig något snack om varför Erick Sermon och Parish Smith började göra musik tillsammans som EPMD. Raka rör. Musiken och texterna flöt på i samma anda. Feta rytmer som var mer för arslet än huvudet. Men bra var det. Tillsammans lyckades de klämma ur sig sex album […][...]

Utan att ge mig in i debatten om kommersiell musik kontra underjord kan jag nog våga mig på en gissning att de flesta artister förmodligen har ”kunna leva på min musik” högst upp på sin lista. Men jag gissar att ”klassiker” också ligger rätt bra till för en, åtminstone, topp fem-placering. Med klassiker menar jag […][...]

Två sekunder. Så lång tid skulle det ta för rätt många jag känner att kasta sig över fjärrkontrollen och driva ut US3 ur stereon. An Ordinary Day In An Unusual Place börjar nämligen med världens kanske mest utslitna sampling: James Browns Funky Drummer. Och då menar jag inte en snygg, nyskapande sampling av funkfarbrorns odödliga […][...]

Jag hade svårt för Kaah i början. Jag gillade ju faktiskt flera låtar. Men jag hade lite svårt för våldtäkten på det svenska språket. Men när jag kom över det fartguppet upptäckte jag ju att Kompissång var en riktigt skön soultripp med sina sommarvibbar. Men det fanns flera halvtrista låtar. Detsamma gäller för uppföljaren Soulrebell, […][...]

Läste i en av våra kvällstidningar att nya Kaah-singeln skulle låta mer D’Angelo och Prince och att det skulle vara hans bästa inspelning hittills. Det gjorde mig faktiskt lite nyfiken, trots min besvikelse över albumet ”Soulrebell”. Det var ju ungefär så jag ville att Kaah skulle våga låta istället för den söta svenska schlagersommarsoul han […][...]

”I don't mind being called a nerd. We are the people who are proud of being smart, being witty and being clever when everyone else doesn't understand. That's what we do, that's the flag we're raising and waving.” (Pharrell i N*E*R*D) N*E*R*D består till två tredjedelar av producentparet The Neptunes, alltså Pharrell Williams och Chad […][...]

Det här är en återutgåva som håller vad den lovar och lite till. Marva Whitney's snudd på legendariska album ”It's My Thing” kan kosta bortemot 3000 kronor om du skulle ha lyckan att hamna i närheten av originalpressen. Nu har skivan tack och lov funnits i nypress under senare delen av 90-talet och därför varit […][...]

Isaac Hayes har på de senaste åren blivit känd för att han lånar ut rösten till Chef i South Park. En klassisk soulröst har han och i den högst oseriösa kontexten som South Park utgör, blir kvaliteten ännu mera uppenbar. Isaac Hayes har en underbar röst och är verkligen kool som få. I hans egen […][...]

Tom Tom Club är bandet som består av de andra två från Talking Heads – Tina Weymouth och Chris Frantz. Tom Tom Club var den lättsammare, gladare sidan av Talking Heads vita punkfunk. Lite busigare, lite spånigare, lite gladare, lite lyckligare. Talking Heads brukar ju beskrivas som den tänkande mannens dansmusik. Tom Tom Club är […][...]