Isaac Hayes har på de senaste åren blivit känd för att han lånar ut rösten till Chef i South Park. En klassisk soulröst har han och i den högst oseriösa kontexten som South Park utgör, blir kvaliteten ännu mera uppenbar. Isaac Hayes har en underbar röst och är verkligen kool som få.

I hans egen repertoar är han inte fullt så snuskig som Chef, men det är i högsta grad centrerat kring kärlek, precis som soulmusik alltid är. Isaac Hayes är en kärleksdemon med kraftigt maskulin framtoning. Det är smäktande, men aldrig sliskigt. Känslosamt utan att någonsin vara fjantigt.

Låtarna på den här dubbel-cd:n har valts ut av Juhani Ekstrand och tillsammans med Jan Gradvall har han också skrivit en liten snutt om varje låt, t ex vilka hiphopare som har samplat från vad och andra värdefulla fakta om inspelningar och tillkomst. De låtar som finns med är alla från perioden 1969-78, då Isaac Hayes tillhörde Stax-stallet.

Trots att det är två skivor med nästan 70 minuter på varje, är det bara 21 låtar. Korta låtar verkar inte vara någonting som Isaac Hayes har förstått vitsen med; förutom hiten ”Theme from Shaft” finns inte så många låtar under fem minuter. Vissa av låtarna är dessutom kortade med sisådär en kvart för att få plats. Musiken står väldigt mycket i centrum och det är bra musik. Hayes är en passionerad låtskrivare och pianist och det finns mycket mer känslor än bara kärleksklyschor i hans kompositioner. Det är stort, svulstigt, suggestivt och oftast sugande långsamt. Intron på 3 minuter, solon och oändliga upprepningar hör till Hayes-standarden.

Och även om stilarna skiftar lite från gammaldagsa soulballader, via bluesig funk och storvulna Burt Bacharach-covers till rena discostänkare är Isaac Hayes röst och askoola stil sig lik genom hela karriären, vilket gör att det blir något enahanda att lyssna igenom en timme och 20 minuter i sträck. Men som ”den enda plattan man behöver av en klassisk artist” fyller den sin funktion hur bra som helst.