För drygt två veckor sedan startades en av många ”lista de 100 bästa”-listorna som passerat revy i dagensskivas forum sedan starten. Den här gången handlade det om Bra samplingar i bra låtar, särskilt med fokus på soul, funk, disco och hiphop. Det fick mig, förutom nöjet att åter stifta bekantskap med mycket musik man snudd […][...]

Det är ofrånkomligt att göra jämförelsen med Studio när Dan Lissvik släpper sin solodebut. Inte bara på den självklara premissen att han utgör ena halvan av duon utan framförallt för att man så väl känner igen allt från anslaget, den mjuka gitarren och percussionrytmerna till det gungande malande groovet. Men även om mycket av duons […][...]

Britterna ser som bekant gärna sig själva som föregångsland och klubbmusikens beskyddare nr 1 och när man ser hur DJ- och klubbkulturen i alla tänkbara subgenrer i allra högsta grad frodas där och de rent overkliga mängder klubbmusik som produceras är det inte utan att de ändå har visst belägg för sin självutnämnda titel. Samtidigt […][...]

Rigas lär ha uppstått under Arvikafestivalen för ett par år sedan och det är inte utan att det hörs (lyssna på den brutet skruvade Just Can’t Get Enough-blinkningen drygt två minuter in i Goodbye till exempel). Pseudonymen Rigas är ett av Henrik von Eulers många sido- och soloprojekt, om vi utgår från att hans bas […][...]

Det är samma historia varje gång. Omtumlad kravlar man sig upp ur det dammiga fördomsdiket, kollar att förståndet är någorlunda intakt, pustar ut och inser att man återigen har blivit rammad av det stora intryckståget och precis varit med om en extraordinär kulturkrock. Och allt bara för att en trio brittiska frijazzmusiker på ett besök […][...]

Jag har svårt att tycka att det är en överraskning att Beastie Boys väljer att släppa en uppföljare till samlingsalbumet The In Sound from Way Out just nu. Förra albumet, To the 5 Burroughs , var en besvikelse (både kommersiellt och artistiskt) och MCAs problem med rösten är välkända. Ergo, en instrumentalskiva. Jag medger att […][...]

En av de absolut roligaste och framförallt mest överraskande festivalspelningar jag varit på är fortfarande Ralph Myerz and The Jack Herren Band på Hultsfredsfestivalen för ett par år sedan. Visst, ryktet om att de live skulle vara något alldeles extra och väsensskilt från musiken på skivorna hade jag hört. Men att trion bakom loungesofta miniklassiker […][...]

Att förväntningarna på Anders Trentemøllers debutalbum The Last Resort var högt ställda är definitivt ingen överdrift. För med en meritlista bestående av egna 12″-singlar, EP:s och mängder av remixer av artister som Röyksopp, Pet Shop Boys och The Knife som han modellerat om i sin dansanta minimalfunkiga technostil var frågan om han skulle klara av […][...]

Tydligen sållade Andy Stott enligt uppgift, inte utan viss möda, fram de tio låtar som utgör fulllängdsdebuten Merciless ur över hundratalet låtar han hade färdigställda. Ett faktum och materialmängd som i sig är väldigt imponerande. Lägger man till det att Stott bara ägnat sig åt att göra musik ”på allvar” de senaste två åren och […][...]

Det är lika bra att börja med att krypa till korset. För en månad sedan trodde jag aldrig att jag skulle nämna Fontäns debut Aktionskammarn i så positiva ordalag som alldeles strax. För även om den hade fått speltid till och från i över en månad vägrade den att sätta sig. Visst, någon låt här […][...]