Egentligen är Horse Meat Disco så väldigt självklart. En bögklubb i Vauxhall, London, som spelar mestadels disco från det gyllene decenniet. Rätt ofta disco framgrävd ur de dammigaste av källarfyndskartonger. Det var ju, som bekant, på bögklubbarna det en gång startade. Det var inte bara startskottet för discon, utan för all klubbmusik som vi känner […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

Backstreet Brit Funk tells the story of the underground scene in the UK when punk and disco were giving way to a new blend of jazz, soul and funk, heavily influenced by the American big hitters of the day but re-worked by the UK pioneers for the British dancefloors. Den sammanfattningen säger ungefär det mesta […][...]

Efter att i ett antal år ha arbetat som musiker för DFA Records och med undantag för minihiten Hold On mest gjort sig kända för ett antal mer eller mindre lysande remixer av till exempel Friendly Fires, MGMT och Moby får Holy Ghost! nu glänsa med eget material. Men även om Static On The Wire […][...]

The Golden Filter är Stephen Hindman och Penelope Trappes, elektroniknörd respektive före detta flygvärdinna. Baserade i New York gör de lätt, fluffig discopop. Singeln Solid Gold har figurerat på musikbloggar under en längre tid, men i övrigt har man i huvudsak kunnat höra duon som remixare, bland annat av Peter, Bjorn & John, Little Boots […][...]

Varje gång jag tror att jag kan skymta början på det som skulle kunna vara början på början på slutet – botten i tunnan – under min årslånga vandring genom sjuttio- och åttiotalsdiscons spretiga flora så lyfter jag på någon orörd hög och hittar ytterligare några paralleldimensioner. En utgivningstakt som knappt kan matchas av internets […][...]

Av någon anledning skickar omslaget på Unexpected, Angie Stones femte album, mina tankar till Millie Jacksons A Lil’ Bit Country. En association som på sätt och vis går igen i musiken. För 2010 låter Stone kanske mer som en uppdaterad version av soulen 1981 än 1971. Jag har väl i allt väsentligt gett upp hoppet […][...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

Det går inte att bli profet i sitt hemland, heter det ju som bekant. Inte sällan gäller detsamma även när det handlar om att bli erkänd av sin samtid. Först långt senare får man sin ordentliga stund i rampljuset, välförtjänt eller inte. Nu vore det fel att säga att Arthur Russell gick obemärkt förbi under […][...]

I år har det gått tretton år sedan bröderna Simon och Robin Lee (den senare även med förflutet i A Hundred Birds) släppte sin klassiker In the Trees. En låt som fortsatt leva sitt eget liv, nästan vid sidan om Faze Action, och som så sent som 2007 fick sig en översyn dels av Jerome […][...]