Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan (Eftersom jag tydligen hade lite svårt att räkna till tio förra veckan så flyttar jag över […][...]

Vad gör man om man kört fast och inte vet vad man ska kalla sig själv när man ger ut musik? Man väljer enklaste möjliga väg. Åtminstone om man heter Dave Lee. På kontorsskrivbordet låg två skivor. En av Pal Joey och en av J. Walter Negro. Joey Negro var född. För 20 år sedan […][...]

[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] Att Dave Lee har låtit en stor del av hjärtat fyllas av sjuttiotalets och det tidiga åttiotalets disco är knappast någon hemlighet för den som hört något som han släppt producerat, remixat eller på annat sätt återanvänt och samlat ihop för en större publik. Joey Negro är […][...]

[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] Få inomparentesnamn fångar min uppmärksamhet som Joey Negro. Visst, intresselamporna tänds även när Dave Lee kallar sig andra saker, men Joey Negro är ändå på många sätt den pseudonym som lockar mest. Det är som Joey Negro som Dave Lee har baxat fram bortglömda pärlor från discoarkiven, […][...]

[Den här recensionen ingår i Lilla Joey Negro-specialen] När Dave Lee inte själv gör musik, eller stuvar om andras musik, gör han en minst lika stor kulturgärning genom att sätta samman sina för det mesta omistliga samlingar som gräver djupare i discohistorien än de flesta andra ens skulle drömma om. Bland de musikhistoriska återförpackningar som […][...]

Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna. Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan Silicone Soul Dust Ballad II (12″ Mix) Sist Silicone Soul dök upp i artistkolumnen i en […][...]

Hur mycket mer eller mindre spretigt virriga men också ofta lysande skivor Squarepusher än har släppt genom åren har behovet att gå tillbaka till sina musikaliska rötter och leka loss på basgitarren på de senare blivit allt mer tydligt. Nästan så att det är först som virtuos bakom basistens bas som Tom Jenkinson verkligen kan […][...]

Cirkusen har öppnat. Köerna börjar samlas utanför entrén och en trött man vevar sitt positiv ytterligare några varv för att locka dit besökarna. Men vid horisonten börjar de mörka molnen torna upp sig och stagen som fäster cirkustältet i marken kontrolleras oroligt ännu en gång. Blixtarna har ännu inte nått över horisontkanten, men ljuset från […][...]

Man kan börja en musikalisk karriär på många sätt. Att spela hammond-orgel i ett Deep Purple-tributband kan vara ett. Nu kanske det inte var just det här som blev startskottet på Hans-Peter Lindstrøms karriär, men tydligen ska tributbandspelandet vara en av punkterna i norrmannens CV. Oavsett vilket har Lindstrøm sedan början av 2000-talet hunnit med […][...]

Det börjar bra. Insprängt mellan en talkbox-röst och en åttiotalssvepande syntslinga kastas en lösryckt strof från Diana Ross Love Hangover in. Några ögonblick senare bubblar ett skratt som skulle kunna höra hemma på Yazoos Situation upp på scen. Lägg till att mannen som döljer sig bakom Hot Toddy är Chris Todd, ena ursprungshalvan i Crazy […][...]