Min första riktiga bekantskap med Sveriges sannolikt mesta syntband stiftades på årets Arvikafestival. Jag blev inte särskilt imponerad. Inte blir jag det när Northern Light snurrar i stereon, heller. Det är syntmusik. Visst. Av det tyngre slaget, inte så sällan med industriflörtar. Det hade jag väl väntat mig. Men inte att flera av spåren är […][...]

Det har blivit dags att återuppväcka en gammal klassiker. En skiva som hånades av en hel generation hårdrocksfans, som snabbt förpassades till konceptalbumens mörka hålor och som anses vara så pinsamt att det inte ens plockas fram på förfester som underhållning. Det är dags att gå igenom, avnjuta och hylla ”Music from the Elder” – […][...]

Det har gått tjugo år sedan Depeche Mode debuterade med ”Speak and Spell”. Mycket har hänt och idag består gruppen av tre ärrade och erfarna herrar; Martin Gore, David Gahan och Andrew Fletcher. Bandets signum har varit Martin Gores ofta tunga och storslagna låtar som givits ytterligare tyngd av David Gahans röst och mimik. Med […][...]

När jag för första gången lyssnade på my Orchard var det nog främst för en nyfikenhet på vad titeln på albumet Grebo kom ifrån. Grebo är nämligen en liten kyrkby i Åtvidabergs kommun i Östergötland, min hemkommun. Grebo visade sig vara någon liten håla utanför Sundsvall, den stad my Orchard kommer ifrån. 1999 var året […][...]

Electribe 101 släppte sin första singel 1988. Två år senare kom debuten Electribal Memories. 1990 var Electribe 101 även förband till Depeche Mode under delar av deras världsturné. De blev utbuade på varenda spelning. Electribe 101 åkte tillbaka till London, blev av med skivkontraktet och gick skilda vägar. 1992 var sagan slut. Om nu någon […][...]

Redan från början ska jag rekommendera ”singles 86-98″ – allt Depeche Mode har gjort är rent genialiskt. Jag menar såväl det som producerades på 80-talet som ”Ultra” från 1997. Men ska jag absolut välja en platta som som jag fortfarande plockar fram i bilen och lyssnar på i sin helhet så är det ”Black Celebration” […][...]

Gruppen Depeche Mode behöver ingen närmare presentation. Vad som kanske däremot bör nämnas är att jag har den aktningsvärda ålder inne som gör att jag var med på den tiden då tonårsvärlden delades in i två kategorier människor: vi hårdrockare, och så de där syntharna som man inte hade mycket till övers för. Med dessa […][...]