När jag för första gången lyssnade på my Orchard var det nog främst för en nyfikenhet på vad titeln på albumet Grebo kom ifrån. Grebo är nämligen en liten kyrkby i Åtvidabergs kommun i Östergötland, min hemkommun. Grebo visade sig vara någon liten håla utanför Sundsvall, den stad my Orchard kommer ifrån. 1999 var året och jag föll på knä för Johan Sigeruds och Liv-Marit Bergmans röster. Att bandet sedan spelade en metallisk pop med kapningar från barndomens alster från Depeche Mode gjorde inte saken sämre. my Orchard var vad jag längtade efter i en sörja av pojkband och modern smörsoul. Bandet satte en nål också för denna typ av musik på det sena 90-talets karta.

Nu ett par år senare kommer my Orchard tillbaka med ett nytt album: 5 Years Long and Tall as a Dream. Lika snyggt omslag som förra gången. Lika coola. Bandet har faktiskt inte landat långt från det förra albumets resultat. Fortfarande med J. Lohengrin Cremonese som producent blir detta andra album också en exposé i synthljud blandade med ilsket skriande gitarrer.

Fortfarande finns där riktiga rockdängor som To Cool for School, och så mjuka nötande melodier som Meet Me at the Motel (vilket också måste betraktas som en 5-i-2 låt). Fortfarande finns rötterna i synthpopen och dess arv till mänskligheten.

Vad som saknas är dock den charm och lekfullhet under ansvar som Grebo hade. 5 Years Long and Tall as a Dream låter så seriös. Allt sitter det ska. Skräddarsytt. Dessutom saknar jag Liv-Marit körande. Kom tillbaka Liv-Marit!

Jag säger att my Orchard följer upp på ett bra sätt, men inte alls i paritet med debuten. På sikt kanske detta växer om jag lyckas finna en helhet, men just nu finns bara guldkorn och så Sigeruds sång. Över medel, men inte det bästa jag har hört.