Allt M. Ward gör låter enkelt. Luftigt och enkelt. Därför passar han in där bakom Zooey Deschanel, bredvid Jim James och tillsammans med Conor Oberst. Han tar ingen plats. Han rasslar till då och då med sin solstingstunga röst och skramlar iväg några slingor på vintagegitarren. Hans mörka burr sticker upp bakom pastellgröna femtiotalsklänningar, väldiga […][...]

Joey Burns i Calexico på Nalen, 25 oktober 2008. Bild: Pär Kjellén, rockfoto.nu Oktoberregnet öser ner utanför när Joey Burns, sångare, gitarrist och låtskrivare i Calexico kryper upp i en av de röda plyschsofforna i Vegas foajé. Hes och trött men på gott humör. Det är några timmar kvar till spelningen i Köpenhamn som är […][...]

Det känns som igår. Jag såg Robert Svensson fronta Distorted Pilot Programme, ett skevt indierockband som påminde om Desaparecidos, på en obskyr festival i sydsverige någon gång runt millenieskiftet. Redan där och då slog han undan fötterna på mig med en approach få förunnad. Och likheterna med Conor Oberst har sedan dess följt med honom, […][...]

Som nykomling till Tilly & The Wall har jag lärt mig tre saker: 1. De brukade vara mer twee. 2. De har en steppare istället för en trummis. 3. Internetforum diskuterar det hedniska i att de tillåtit en låt att spelas i den nya versionen av 90210 men verkar ändå tycka att det är okej. […][...]

Emmylou Harris håller numera en låg takt i skivutgivandet. All I Intended to Be är det första soloalbumet sedan 2003. Men soloalbum är egentligen en felaktig benämning och skillnaden från duettalbumet med Mark Knopfler är kanske inte är så stor. På All I Intended to Be medverkar Dolly Parton, Kate & Anna McGarrigle, Vince Gill […][...]

När Conor Oberst inte fungerar som tonårsrumsförälskelse utan som inspiration för överbegåvade tonåringar att börja göra musik känns han ok. Efter att ha blivit presenterade för Bright Eyes musik började syskonduon First Aid Kit göra sin egen. Bright Eyes har i det sammanhanget fördelen att det hörs att man kan spela in storsäljande låtar i […][...]

Den polerade ytan är nästan avskräckande blank. Forna Saddle Creek-bandet Rilo Kileys storbolagspop presenteras i svärta och tveksamma miljöer, men det är inte förrän man trängt under den hårda lacken de framträder. Under the Blacklight är mastig och artificiell till att börja med. Vidare är den ojämn och smått irriterande. Slutligen är den oerhört begåvad […][...]

Efter en Bright Eyes-paus på ett par år välkomnar jag en mer sansad och välbestämd Conor Oberst och har i några veckor sällskapat med Cassadaga. Det som slår mig är att när den tidigare överåriga tonårsångesten äntligen borstat gruset av knäna, rest sig och gett sig av, är Bright Eyes lika traditionella som Neko Case […][...]

Den 6:e mars släpper Bright Eyes en EP med exklusiva B-sidor, inspelade under arbetet med det kommande albumet ”Cassadaga”. Medverkande på EP:n är bland annat M. Ward, Gillian Welch och före detta Sleater-Kinneys Janet Weiss. ”Cassadaga” släpps den 10:e april.[...]

Det är synd när all uppmärksamhet kring ett album handlar om en halvdan version av the Traveling Wilburys ”Handle With Care”. Det finns så mycket annat på ”Rabbit Fur Coat” som borde ge den uppmärksamhet. Samtidigt är ju en version av en känd låt som samlar gräddan av folk- och indieeliten i USA ett idiotsäkert […][...]