När Conor Oberst inte fungerar som tonårsrumsförälskelse utan som inspiration för överbegåvade tonåringar att börja göra musik känns han ok. Efter att ha blivit presenterade för Bright Eyes musik började syskonduon First Aid Kit göra sin egen. Bright Eyes har i det sammanhanget fördelen att det hörs att man kan spela in storsäljande låtar i garderoben, men nackdelen att många med mycket känsla och ingen talang sprider sina handledsärrade primalskrik till ostämda gitarrer över MySpace.

First Aid Kit är ett undantag.

Visst är det lätt att avfärda två systrar, ännu ej fyllda arton, som inspirerade av popklyschans företrädare i 2000-talet med gitarr och stämsång framför finstämda folkpopsballader. Numera är ju, till skillnad från när jag började lyssna på musik på åttiotalet, varannan popstjärna över fyrtio. Jag hade väntat mig svengelska och fumliga melodier. Drömmar om CocoRosie eller, kanske det band som ligger närmst till hands när man läst pressreleasen, Taxi Taxi!. Men det var ändå Karin Dreijer som signade First Aid Kit till sitt Rabid Records, även om det var för att hon lärt känna syskonen eftersom deras bror och hennes dotter går i samma dagis.

När First Aid Kit sjunger om hemmafruns gissel och affärsresor är det humor. Och så förbannat bra. Det är enkelt. Naivt på sina ställen. Men ibland med ett mörker som inte är självupptaget. Ge mig två tonåringar med lika mycket distans och jag bildar själv bolag.