Varje gång Therapy? släpper en ny skiva hoppas jag. Jag hoppas att det skall bli så där bra som det var en gång. Hittills har jag bara blivit mer och mer besviken. Efter den fantastiska ”Troublegum” har det bara gått neråt, även om ”Infernal Love” var ganska bra. Det var med skräckblandad förtjusning jag satte […][...]

Efter en lång och kanske lite trevande inledning så kommer jag till slut fram till skivan. Jag lovar. Jag måste bara få förklara först. Första gången jag hörde 22-Pistepirkko var på radion för ett antal år sedan. Jag gick omkring och gjorde annat men plötsligt märkte jag att jag gillade det jag hörde. Jag lyssnade […][...]

Jag har alltid tyckt om L7 mer på ett teoretiskt plan än något annat. Jag tycker de är coola men jag har aldrig riktigt fastnat för musiken. Den är ganska bra, fast inte så mycket mer. Det som är coolt med L7 är att så mycket har hänt på grund av dem. För mig känns […][...]

Den följer mig överallt. Jag känner mig ensam utan den. This is the beginning of a beautiful friendship. Klyscha? Det kan du ge dig på. Men det känns rätt. För det här är så otroligt bra. Vissa som känner mig kanske skulle säga att jag inte kan vara objektiv vad det gäller Nine Inch Nails. […][...]

1995 släpptes Filters debutskiva, ”Short Bus”. Den är inte perfekt, men otroligt bra. Då var Filter en duo. Richard Patrick som skrev låtarna och Brian Liesegang som programmerade och var hjärnan bakom produktionen. Jag hörde för ett par år sedan att Brian slutat i Filter. Jag blev lite orolig, men jag kunde ganska lätt skaka […][...]

”T.L.A” är gjord med en aning humor, en del jävlar anamma och en lite lagom stor spark i röven. En heltrevlig kombination. På deras andra fullängdare ställer de sig och putar med läpparna för att göra mig glad. De lyckas. När Hole släppte ”Celebrety Skin” blev jag riktigt ordentligt besviken. ”Live through this” var en […][...]

Det var fem år sen Trent Reznor på riktigt gav ut en skiva. Det verkade som att han aldrig skulle komma till skott igen. Det kom nämligen lite emellan. Tillsammans med John Malm Jr började han plocka band till sitt då relativt nystartade skivbolag Nothing records. Det har blivit sexton band till dags dato varav […][...]

Det börjar med ett tjut och sen brakar det lös. 13 låtar larmig japansk punk. Det känns lite konstigt. Varje låt låter som att grannen har fest med live-band i hyreshuset bredvid. Ljudet är skitigt från början och låter sedan som att det kommer genom tre-fyra väggar. Det bästa jag kan säga om det är […][...]

När David Bowies ”Earhtling” släpptes 1997 tyckte jag att speciellt en låt stod ut från resten. Den var till och med otroligt bra. Låten var ”I'm Afraid of Americans”. Ungefär vid släppet av skivan läste jag i en intervju med David Bowie att när Trent Reznor (Nine Inch Nails) hörde skivan så bad han direkt […][...]

Tomayasu Hotei är jättestor. Tretton soloskivor har han gjort och nu skall han lanseras i Europa. Det känns lite svårt att skriva om något som för mig är en debut trots att han sålt 22 miljoner skivor som soloartist och ännu fler med diverse band i Japan. I marknadsföringen i Europa har han framställts som […][...]