Trots att de fyra soloalbumen som föregick Dynasty inte var några märkvärdiga framgångar rent kommersiellt var Kiss större än någonsin 1979. För första gången sedan starten började de fundera över att svara på smakvindarna, efter att sedan starten ha gått sin egen väg. Jag är förmodligen inte det enda Kiss-fan som hoppat över Dynasty. Skivan […][...]

Efter en några månader lång odyssé genom Kiss albumhistoria kände vi att det var dags att välja ut de allra bästa låtarna. För att komplettera våra egna val och få en extra hand i urvalet bjöd vi in ytterligare åtta personer. Nicke Andersson (The Hellacopters), Niklas Olsson (ordförande i Kiss Army Sweden), Mikael Nordlander (Musikbyrån), […][...]

Vad ska man egentligen säga om ett album som kom ut för drygt trettio år sedan? En skiva som är en klassiker bland klassiker och borde finnas i varje rockälskares skivsamling? En skiva som format såväl mitt eget musikintresse som rockhistorien i stort? En skiva som slagit an tonen för bandets egna karriär, en karriär […][...]

På en presskonferens i förra veckan svarade Kiss, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att det inte är aktuellt med något nytt album. Fansen är inte intresserade av ny musik från bandet. Det ligger så klart en del i det och pekar ändå på någon sorts självinsikt i att deras turnépaket handlar om […][...]

Kiss har, ifall någon har gått miste om det de senaste trettiofyra åren, handlat till väldigt stor del om det visuella. Alltifrån sminket till scenshowen och allehanda merchandise till skivomslag. Rock and Roll Over har ett av de snyggaste av dem. Visst, det ligger säkert en stor del av rådande kanon i det hela, förr […][...]

När det var dags för Kiss att spela in album nummer tre fick de med sig skivbolagsbossen Neil Bogart till studion. Han satte sig i producentstolen och arbetet gick i ett rasande tempo. Materialet som inte skrevs i studion var till stor del rester från inspelningen av Hotter Than Hell eller till och med från […][...]

Destroyer. Smaka på ordet. Så slående, så hårt, så mäktigt. Troligen var det så Kiss resonerade när de släppte lös sin fjärde studioskiva 1976, uppföljaren till genombrottsplattan Alive. Och mäktigt och storslaget var också var det var. Omslaget visar kvartetten med en förstörd stad i bakgrunden och The Destroyer Tour krävde, om jag inte minns […][...]

Från det grymma öppningsriffet i I Stole Your Love till den avslutande oväntade covern av Phil Spector-kompositionen Then He Kissed me (som så klart blev Then She Kissed Me i Kiss version) är Love Gun den sista verkligt klassiska Kiss-skivan ett mästerverk. Jag skriver deen sista klassiska eftersom det här var sista gången alla de […][...]

1988 valde Kiss att återigen sammanfatta karriären, som de har gjort med jämna mellanrum mest hela tiden. Smashes, Thrashes & Hits är som titeln antyder en ren hitkavalkad och låtmaterialet är i och med detta smått oklanderligt. Även om jag tycker att de kunde ha skippat I Was Made for Loving You till förmån för […][...]

Även om det så klart finns de som har avvikande åsikter vågar jag hävda att det råder någon sorts konsensus bland Kiss-konnässörer att Ace Frehleys soloalbum är det bästa. Ace album är också det som sålde bäst och det enda som hade en låt som nådde utanför de redan frälsta leden med superklassikern New York […][...]