Kiss har, ifall någon har gått miste om det de senaste trettiofyra åren, handlat till väldigt stor del om det visuella. Alltifrån sminket till scenshowen och allehanda merchandise till skivomslag. Rock and Roll Over har ett av de snyggaste av dem.

Visst, det ligger säkert en stor del av rådande kanon i det hela, förr tyckte jag om Destroyer, för att inte tala om Creatures of the Night (originalet, inte den första osminkade cd-utgåvan). Genomgående, bortsett från några få skivor, är att de fyra ansiktena är med på omslaget. Rock and Roll Over bjuder på ett tecknat omslag, inte helt olikt en tatuering av japansk stil. Jag inbillar mig också att omslaget, med rätta, också är ett av de mest tatuerade.

Men anledningen till det är givetvis inte bara att det är förbannat snyggt. Det är framför allt en riktigt bra rockalbum. För egen del var skivan en av de sista i katalogen som jag verkligen bekantade mig med och så här i efterhand har jag funderat över varför det blev så egentligen.

Svaret är förmodligen att det är ett ganska anonymt album, rent hitmässigt. Visst, här finns flera låtar som får anses vara klassiker i Kisskatalogen, men någon riktigt hit i stil med Rock and Roll all Nite eller Detroit Rock City finns inte. Hard Luck Woman var ett försök till att upprepa framgången med singeln Beth från föregångaren Destroyer, men det lyckades aldrig.

Anledningen till att skivan stått emot tidens tand på ett ypperligt sätt är att det i princip inte finns ett enda utfyllnadsspår på skivan. Bakom I Want You, Calling Dr Love, Ladies Room och Makin’ Love finns Mr Speed och Love ‘em and Leave ‘em. Med flera.

I jämförelse med Destroyer handlar det mer om renodlade rocklåtar. Borta är de orkestrala arrangemangen som dök upp på Destroyer och på Rock and Roll Over visar Kiss prov på vilket effektivt, avskalat rockband man kan vara i sina bästa stunder. Och Rock and Roll Over är just en sådan, även bortom det visuella.