Aaron Stainthorpe i My Dying Bride. Foto: Aron Hvass, Rockfoto.nu It’s a lovely, sunny day today… But we’re here to change that. Aaron Stainthorpe förnekar sig inte, och inte My Dying Bride heller för den delen. De svårmodiga britterna framstod nog som ett av Metaltowns mer udda inslag för den gemene besökaren, men att döma […][...]

Peter Dolving hade odlat skägg. Foto: David Scherman, Rockfoto.nu Att jag skulle stå i den tryckande hettan framför scenen på Metaltown och få gåshud trodde jag banne mig inte. Men när The Haunted drar igång The Premonition och följer upp med The Flood, precis som de öppnar The Dead Eye-plattan, då händer det. Att det […][...]

Municipal Waste gav järnet. Foto: David Johansson, Rockfoto.nu This song is about drinking alcohol! Så öppnas Municipal Wastes konsert på Close Up-scenen och ingen är förvånad det minsta. Beerbong-plutonen är kända för att vara en frisk fläkt och det är ingen slump att amerikanerna gett ut en platta med namnet The Art of Partying. Samtidigt […][...]

Mark ”Barney” Greenway och Shane Embury i Napalm Death. Foto: David Johansson, Rockfoto.nu Det är i sanning en fröjd att beskåda grindcorelegendarerna i Napalm Death på scen. Oförtrutet manglar de på och sångaren Mark ”Barney” Greenway är minst lika underhållande att se på som han är brittiskt artig i sina mellansnack. Möjligen spelade de på […][...]

Jag var lite orolig inför Konghs spelning att intresset skulle svikta lite från publikens sida. Den rastlösa festivalpubliken kanske inte mäktar med tiominuterslåtar och knallar vidare tänkte jag. Men tji fick jag och merparten av de som var framför Close Up-scenen när konserten drog i gång i eftermiddagsvärmen annade hela de 40 minuterna som konserten […][...]

Någonstans i bakhuvudet var jag sugen på att se Vicious Irene. Kanske av den simpla anledningen att det var lite för mycket skate och lite för lite nitar på årets upplaga av West Cioast Riot. Men Vicious Irene levde tyvärr inte upp till att försvara nitarna i går, och med tanke på den fåhövdade publiken […][...]

Built to last. Scratch the Surface. Call to Arms. Klassiska skivor med ett klassiskt band. Som personifierade att åldras med värdighet på West Coast Riot. För Sick of it all, New York hardcores finest, levererade, från första stund. Lou Koller, Sick of it All Foto: Sofia Qvarnström, Sproduction.com Man skulle kunna tro att de borde […][...]

Suicidal Tendencies har av någon anledning aldrig varit mitt band. Ändå har jag ryckts med några gånger av andras pepp, som på det tyvärr ganska bedrövliga Hultsfredsgiget för några år sedan. Så även i år på West Coast Riot. För i ärlighetens namn är det jävligt bra musik. Kraftfull crossover mellan hardcore och metal, fullpumpat […][...]

Förhandssnacket inför Herätys första spelning på hemmaplan byggde upp en grym pepp inför spelningen, en pepp som kvartetten förvaltade med den äran på Utkanten i Malmö i går. Men så är det väl också tacksamt att spela inför en entusiastisk hemmapublik inbillar jag mig, något som i förlängningen gynnade såväl bandet som publiken, inklusive mig […][...]

Jag har problem med att veta hur jag ska förhålla mig till coverband. De spelar andras låtar och på något sätt så avdramatiserar det vi kallar musik. För mig är musik tonsatta känslor som framförs av någon eller några som verkligen står för det budskapet som förs ut. I fallet med coverband blir det ofta […][...]