Lördagen kom att bli den bästa dagen på Arvikafestivalen i år. Patrik Hamberg och jag såg ett mycket övertygande Disco Volante ge järnet redan klockan två och då var nivån satt. 25 minuter konsert, fullt ställ och maximal attityd. Rock i sin bästa form. Hade det inte varit för att det var så många människor […][...]

Den soliga fredagen lunkade fram i ett sävligt tempo. Konstaterade att Sturm Café hade alldeles för mycket bas och var lite väl hård synth för mig samt att Deltahead hade ställt in utan att jag hade noterat det. Tyvärr säger jag, för jag var verkligen sugen på att se vad ”Aset” hade att ge. Istället […][...]

Torsdagen hade på förhand flest artister som var av intresse, men värmen som solen gav gjorde mig ganska avslagen och framåt eftermiddagen var jag tvungen att vila någon timme. Bara en sån sak. Efter en vlildsvinskebab begav jag mig till Apollo där Alice in Videoland inledde dagen och festivalen på ett bra sätt. Lite väl […][...]

En kall och småregning lördagmorgon satte sina spår och jag var inte på topp när jag masade mig från vårt pocketutdelartält till Stora Dansbanan och Trendkill. Väl inne under tak och när konserten var igångsparkad vaknade man till liv ganska så kvickt. En riktigt energisk spelning, som tyvärr inleddes med en avspelad gitarrsträng, tog sig […][...]

Max Cavalera och hans Soulfly gjorde en härligt gungande spelning på Hawaiiscenen. Molnen sprack upp för en timme och det blev varmt. Att underlaget var grus gjorde även att det dammade väldigt mycket när publiken på Max:s inrådan jumped-da-fuckup. Ett härligt groove i vanlig ordning även om scenen kändes väl stor och det på flera […][...]

Det var tur att Meshuggah och Dillinger Escape Plan spelade på torsdagen. Det hade nog varit för mycket för att mäkta med när man är lördagsseg, nämligen. Meshuggah var mitt första band ut, om man bortser från den sövande Sophie Zelmani-spelningen, som mest bekräftade att jag hellre avnjuter hennes musik i en fåtölj än på […][...]

Nasum har blivit ett ganska välbekant band för mig nu, dels är också de från Örebro, dels har jag haft förmånen att se dem på scen ett flertal gånger de senaste åren. Jag har dock aldrig sett dem så här bra som de var denna lördagkväll i småland. Innan konserten var jag allmänt apatisk och […][...]

Krigshot gjorde sin första spelning på Hultsfredsfestivalen i år. Det var en härlig urladdning på lilla rookiescenen. Rookie och rookie förresten, bandet sitter på ganska mycket rutin med erfarenheter från flera band, däribland Nasum. Det faktum att Anders och Mieszko spelar två spelningar på samma dag med två så snabba akter som Krigshot och Nasum […][...]

Ingen som läst min text om Cult of Luna kan ha undgått att jag håller bandet ganska högt. Senast jag såg bandet på scen var på Contan i Örebro mellan Merciless och The Haunted och det var ingen direkt minnesvärd upplevelse. Enligt Johannes berodde det på en liten scen som inte rymde deras egen ljusrigg […][...]

Första dagen och den föregående onsdagkvällen på Hultsfred i år har handlat mycket om att hitta rätt. Klockan var två på natten innan mitt kupoltält stod fast förankrat på vår campingplats som ingen verkade veta var den låg. Torsdagmorgonen (nåja, förmiddagen då) inleddes med att iordningställa vårt tält på området och börja dela ut pocketar, […][...]