Stockholm Jazz Fest levde även i år upp till sin höga standard. Och med den nya stora satsningen som gav fler festivaldagar och en otrolig line-up med artister till och med bättre än så. Publiken, arrangörerna och stämningen var lika trevlig som alltid. Artisterna var glada och bjöd mycket på sig själva under sina spelningar, […][...]

På en festival är det alltid arrangören som sätter upp speltiden banden har på sig. Att Meshuggah hade gjort sitt innan en halvtimme hade passerat kändes därför väldigt konstigt. Varför fick de inte spela längre? Icke desto mindre var det så och jag saknade såväl Combustion som Future Breed Machine, där jag stod på håll […][...]

James Hetfield i Metallica. Foto: Petter Hellman, Rockfoto.nu Strax efter midnatt, en dryg kvart efter utsatt tid, drog till slut Ecstasy of Gold, Ennio Morricones bit som har blivit ett klassiskt Metallica-intro, i gång och den i runda tal 35 000 personer stora publiken fick vad den hade väntat på; institutionen Metallica på scen i […][...]

Robb Flynn gjorde sitt bästa för att bräcka Lamb of Gods feta röj från tidigare på eftermiddagen. Men den tämligen stora publikmassan släppte aldrig riktigt alla hämningar trots idoga försök från Machine Heads frontmans sida. Efter en öppning med den magnifika Imperium borde allting vara som upplagt, men även om publiken är med Machine Head […][...]

Av skilda anledningar har det dröjt flera år sedan jag såg Mastodon live senast och därför var det en av de spelningar jag såg fram emot mest på Sonisphere. Och bandet var smått fantastiskt att få återse igen måste jag säga. Mastodon har några trumf på hand. Inte nog med att de besitter en stor […][...]

Jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig av Cradle of Filth på Sonisphere. Mitt intresse för bandet har onekligen falnat drastiskt, kanske beroende på att jag inte har varit särskilt imponerad av bandet när jag har sett dem live tidigare. Men på Sonisphere hittar vi återigen varandra, jag och Cradle of Filth. För […][...]

Amerikanerna i Lamb of God satsade allt de hade på att gå ut hårt från början. Och frågan är om någon kunde matcha Lamb of God i fråga om röj på Sonisphere. Med en fullkomligt enorm circle pit, som tog upp större delen av fältet mellan scenen och mixerbordet, och en påföljande wall of death, […][...]

Med bara en månad kvar till festivalen i Slottsskogen satte Luger idag punkt för knorret om de stora hiphop-bokningarna. Festivalen, som hittills varit ett myller av skägg, återförenade indiedinosaurband och emotsedda klubbspelningar man kommer missa för att man inte hittar ut från området, har bokat Nas och Dead Prez. Samtidigt kastar de med Robyn och […][...]

Att vara det enda punkbandet vid sidan av Dropkick Murphy’s, vilket är ett band som jag knappast jämför Victims med överhuvudtaget, kan inte ha varit lätt på en mittfåreinriktad festival som Hultsfred var i år. Känslan att fler var där för att få se ett spektakel i form av ett kängpunkband, snarare än vilja lyssna […][...]

Efter att ha beskådat Markus Krunegårds försök till sväng genom att spela boogie mot slutet av sin spelning, kändes det rätt skönt att få sig till riktigt skönt dito till livs när Graveyard spelade på Stora Dans. Göteborgarna har hyllats för sin liveshow, men när jag såg dem tidigare blev jag måttligt imponerad. Men på […][...]