Frida Hyvönen inleder fredagens program i Apollo-tältet i en svart nylondräkt med gigantiska guldarrangemang som växer ut från kroppen. Publiken – sömnig, bakfull och toksvettig efter promenaden från campingen – lyckas inte riktigt fylla tältet men Hyvönen är mer än nöjd. Främst måste hon vara väldigt, väldigt varmt i den fantastiska kreationen. Bandet, Linnéa Olsson […][...]

Första intrycket av Arvikafestivalen 2009 är lite att festivalen växt ur skorna, och dessutom drabbats av lätt hybris på köpet. Långa omvägar, omöjligt att få tag i vatten, omöjligt att duscha, allmänt krångliga arrangemang. Men visst, man lär sig. Området har till detta år utvidgats, Vintergatan har flyttats så långt bakåt som det bara gick […][...]

Det är ett upplägg som egentligen inte borde fungera. Två norrmän bakom sina maskiner en basist och ett par gästsångerskor. Det är allt. Inga projektioner, filmer eller ens någon särskilt imponerande ljusshow. Men när duon är Torbjörn Bruntland och Svein Berge och gästerna har namn som Robyn och Karin Dreijer behövs det inte. För även […][...]

Santigold ställer sig på den näst största scenen i Arvika flera timmar för tidigt för sitt och hennes musiks bästa. Stämningen är som väntat lite avslagen och även om publiktillströmningen är bättre än jag väntat så är det långtifrån fullsatt. Hon börjar med några av sina fjösigare låtar som drar mer åt poprock än klubb […][...]

Med en pervest tryckande hetta är The Sounds första bandet ut på Vintergatan. Vid en första anblick är publiken inte särskilt stor, men räknar man med skaran som står och trycker långt till vänster där det i alla fall finns en antydan till skugga, samt det proppfulla ölområdet där folk svalkar sig med en kall, […][...]

På grund av andra åtaganden såsom dagtidsjobb och mobilt bredbandhaveri publiceras mina texter om årets West Coast Riot lite senare än det var tänkt. Det kan bara beklagas. En bra festival var det i alla fall. En mindre krönika om den följer nedan: Såhär retrospektivt kan man fastslå ett par saker gällande WCR. Dels genidraget […][...]

Mike Ness, Social Distortion Foto: Sofia Qvarnström, Sproduction.com När Mike Ness och hans manskap kliver upp på scen lite innan tio på kvällen förstår man varför de är headline på West Coast Riot. Inte minst på grund av att Social Distortion mu mer än någonsin är en punkrockinstitution men också för att det känns som […][...]

Jim Lindberg, Pennywise Foto: Sofia Qvarnström, Sproduction.com Bandet som kom att förkroppsliga den punkvåg som sköljde över oss i mitten av nittiotalet visar dels var skåpet ska stå och, kanske främst, att det var just under den eran de var som bäst. Tyvärr. Pennywise, som alltid värnat om gräsrötterna, får nuförtiden vänja sig vid att […][...]

Norrlands hardcoreveteraner fokuserar, trots nytt album (The Veil of Ignorance) som släpps i september, på 2006 års Sound of the Republic, gör det med den äran och ger publiken en stor dos kompromisslös hardcore. Daniel Holmgren & Alexander Hagman, Raised Fist Foto: Sofia Qvarnström, Sproduction.com Och det är klart, bandets katalog i allmänhet och senaste […][...]

Årets festival bjuder inte enbart på rasande punk och hardcore och nyanserar sig med reggae (The Aggrolites), metalcore som ligger farligt nära mattemetal (Parkway Drive) och Springsteen-arvingarna i New Jerseys The Gaslight Anthem. Gott så. Där förstnämnda inte på något sätt övertygar undertecknad är sistnämnda på andra sidan skalan. Med en mer nedtonad approach sätter […][...]