Helt oväntat får jag bevittna festivalens bästa spelning klockan nio framför Vintergatan. Patrik Arve, bröderna Åhlund är fantastiska på scen. De borde vara helt kalla. De är inte ens så här bra. Men för att de tror och tycker att de är det så är de också det. Teddybears Sthlms attityd är det som tar […][...]

… And You Will Know Us by the Trail of Dead är en kraftfull varelse när de börjar spela. Men när de kliver fram på scen med en inspelad slinga bakom sig ser de ut som vanliga Svenssons, eller åtminstone Average Joe. Men när första ackordet tas ändras deras fysiska uppenbarelse och de får en […][...]

Franz Ferdinand Vintergatan, kl 00:15 När jag passerade konserten med Franz Ferdinand i Roskilde bestämde jag mig för att inte missa dem i Arvika. När vi ställer oss framför scenen runt midnatt den sista festivaldagen tycker jag att det nog är åtminstone en timme försent. Att få somna i en riktig säng lockar och kylan […][...]

Anländer till Arvika efter sista arbetsveckan innan semestern. När jag vaknade på morgonen verkade det vara en sjukt dålig idé att åka. En arbetsdag senare, utan tält och med sovsäck långt borta kändes det ännu värre. Men det brukar ju alltid göra det. Väl framme har jag fortfarande inte riktigt kommit över min ovilja. Telefonnätet […][...]

Turbonegro Vintergatan, kl 00:00 Det viskas att det är Thåströms fel att Turbonegro inte kan börja i tid (han spelade säkert onödigt länge). En dryg kvart försenade står i alla fall norrmännen på scenen. Sommarens enda spelning i Sverige, kanske årets. Gissa om det finns en och annan Turbojugend på festivalen… Jag har hunnit se […][...]

Torsdag 14:00 Laakso (Andromeda) Eftersom jag märkligt nog aldrig sett dem live. Tror jag. 15:00 Petter (Apollo) Eftersom jag är nyfiken efter alla positiva recensioner av konserterna. 16:00 Max Peezay (Andromeda) För att se hur det funkar live sju timmar för tidigt. 19:00 Johnny Boy (Lyran) Eftersom jag lovat. 23:30 Pascal (Lyran) Jag har sparat […][...]

Accelerator har aldrig varit min festival. Jag erkänner det. Men varje år spelar trots allt ett par artister jag vill se och oftast några jag aldrig haft chansen att se förut. Indie-folket brukar kalla det festivalen med fingertoppskänsla. Sett ur deras perspektiv är det säkert så. Regina Spektor inleder festivalen i Malmö och trots att […][...]

Killl är den norska supertruppen med medlemmar ur Jaga Jazzist och JR Ewing. Jag har någon gång läst att det skulle vara dödsjazz (en dålig ordvits som går ut på att det skulle vara någon sorts möte mellan dödsmetall och jazz). Jag har också läst att de aldrig tänker släppa några skivor (men å andra […][...]

Lördagen börjar redan klockan 15:00 med ett besök i Pavillion där Kieran Hebden & Steve Reid bjuder på mer eller mindre improviserade möten mellan Hebdens elektronikpark och Reids trummor. Jag har bara hört den första volymen av deras ”Exchange Sessions”. Därför blir jag lite överraskad av hur hårt funkiga de är live. Inte för att […][...]

Trots att Birdy Nam Nam lockade med namn och beskrivning blev första konserten för fredagen precis som planerat Lady Sovereign vid Odeon (som flyttats något sen förra året). Med sig på scenen har hon en DJ (så klart) och en basist (ok, men varför då). Trots, eller kanske tack vare, att hon inte hunnit släppa […][...]