Jag har alltid varit säker på att jag inte gillar poesi. Trots att jag har läst mästarna har jag aldrig hittat något som fastnar. När jag första gången hörde Ursula Rucker hajade jag till. Men det var väl inte poesi? Inte riktig. Det var ju bara en avslutning av en hiphopskiva. Och jag gillar ändå […][...]

Det är klart att jag kan hålla med om att det var tunt med stora internationella artister av intresse på Hawaii-scenen i år. Jag såg tre konserter där. Alla med svenska band. En svaghet? Jo, kanske. Men också ett styrkebesked från det svenska musiklandet. Några intryck från årets festival. BÄSTA KONSERTEN Moneybrother. Jag har redan […][...]

Hultsfred anno 2003 är över. Det gick väldigt snabbt, kanske lite väl snabbt så här i efterhand, fast jag vet att jag inte tyckte det igår kväll. Det har varit en märklig festival på flera sätt. Det har antingen varit färre besökare än vanligt eller har den lite modifierade planlösningen av området och campingen fungerat […][...]

Nasum har blivit ett ganska välbekant band för mig nu, dels är också de från Örebro, dels har jag haft förmånen att se dem på scen ett flertal gånger de senaste åren. Jag har dock aldrig sett dem så här bra som de var denna lördagkväll i småland. Innan konserten var jag allmänt apatisk och […][...]

Krigshot gjorde sin första spelning på Hultsfredsfestivalen i år. Det var en härlig urladdning på lilla rookiescenen. Rookie och rookie förresten, bandet sitter på ganska mycket rutin med erfarenheter från flera band, däribland Nasum. Det faktum att Anders och Mieszko spelar två spelningar på samma dag med två så snabba akter som Krigshot och Nasum […][...]

Ungefär samtifigt som Buju Banton kliver upp på Pampas börjar det regna. Inte så farligt, men lite grann. En hel del människor smyger därifrån för att söka skydd undan de våta dropparna. Vi som är kvar bjuds på en trevlig tillställning. Det blandas ganska friskt ur katalogen och jag som har bäst koll på de […][...]

Kalla mig förutsägbar, men festivalens i särklass bästa spelning levererades av Moneybrother i Atlantistältet under fredagkvällen. Och det var inte bara bandet som var bäst. Publiken var minst lika bra. Jag har sett det här bandet spela för halvfulla lokaler så många gånger att jag nästan blev rädd av det varma mottagande de fick här […][...]

Ingen som läst min text om Cult of Luna kan ha undgått att jag håller bandet ganska högt. Senast jag såg bandet på scen var på Contan i Örebro mellan Merciless och The Haunted och det var ingen direkt minnesvärd upplevelse. Enligt Johannes berodde det på en liten scen som inte rymde deras egen ljusrigg […][...]

I vanliga fall ligger mig korta, intensiva låtar varmast om hjärtat. Det ska manglas på fort och låttiden ska hållas ner. Annars riskerar ett mindre intressant parti att infinna sig och låten tappar i intensitet. Intresset sjunker. Fram till Radioheads konsert var de två bästa konserterna i år Opeth och Cult of Luna. Inget av […][...]

1. Ursula Rucker (Teaterladan) Ord som går rakt in. Årets uppenbarelse. En röst, en gitarr och en beatbox. Mer behövs inte. 2. The Killers (Stora Dans) När Maria Andersson från Sahara Hotnights sjunger ”Tighten Up” som om det vore punkrock är i alla fall jag helt nöjd med tillvaron. 3. The Latin Kings (Pampas) Ersättarna […][...]