Jag har alltid varit säker på att jag inte gillar poesi. Trots att jag har läst mästarna har jag aldrig hittat något som fastnar.

När jag första gången hörde Ursula Rucker hajade jag till. Men det var väl inte poesi? Inte riktig. Det var ju bara en avslutning av en hiphopskiva. Och jag gillar ändå inte poesi.

Kanske var det skillnaden mellan att höra och läsa som gjorde det.

För det är svårt att kalla det Ursula Rucker sysslar med för något annat än poesi. Jo, visst skulle man kunna säga slam poetry eller spoken word. Andra ord. Mer eller mindre samma innebörd.

Hur som helst fastnade jag för Ursula.

Samtidigt är det hon ger mer än poesi. Det är musik också. Musik som rör sig i gränslandet mellan jazz, hiphop, soul och funk. Precis som Ursula själv med djupa rötter i Philadelphias historia.

Gör inte misstaget att tänka ”äh, ännu en kvinnlig rappare”. Även om hiphopen går som en röd tråd genom hennes karriär.

Ända sedan 1994 har hon spelat in stycken med så vitt skilda artister som Bahamadia, 4Hero och King Britt. Mest uppmärksamhet har hon nog ändå fått för sina bidrag till The Roots skivor (hon avslutade deras tre första album och inledde det senaste).

Debuten i eget namn, Supa Sista, som släpptes förra året [2001] har kanske inte blivit någon storslagen kassasuccé, men har däremot mötts av respekt och lovord från de som hört det.

While you covet my rhythm
Why you treat me like the unforgiven
Call me mystery…like the Shroud of Turin
I’m more than…that
- Womansong

Det är inte bara vad hon säger som gör henne så spännande. Ursula Rucker har ett sätt att leverera orden som fångar lyssnaren och öppnar sinnet. Hennes ordström kräver och får uppmärksamhet. Texterna handlar ofta om kvinnans roll i det moderna samhället. Ibland om barnmisshandel, förlorad kärlek eller den svarta musikens tillstånd.

I forgot to tell you the rules
By rhyme I don’t mean nursery
Flow don’t mean get your smoke on
Sing mean… well… nigga just sing the song”
- U-Love

Lite grovt skulle man kunna säga att spoken word och hiphop är olika varianter av samma idé. Tror du att spoken word kan explodera på samma sätt som hiphopen?
- Det hoppas jag inte! Eftersom det verkar som om ”explodera” ofta är synonymt med kompromiss. Jag skulle vilja att ärlig poesi nådde till så många människors medvetande som möjligt, men inte om det innebär att poesin måste prostitueras på samma vis som mainstream-hiphopen. Vi kan väl försöka finna en lycklig plats för poesi, som genre, inom industrin. En plats där kreativitet, ansvar, konst och integritet kan härska över det allt igenom onda… pengar.

Vad influeras du av?
- Att leva, vara vaken och mänsklig… det är vad som influerar mitt liv, min konst.

Finns det några andra ordkonstnärer som ligger dig varmt om hjärtat?
Min favoritpoet och aktivist är Sonia Sanchez. Inom hiphopen är några av mina favortier Nas, Bahamadia och Grand Agent.

Vilken riktning kommer du att ta på kommande skivor?
- Jag är i full färd med att avsluta mitt nya album just nu. Jag vill bara fortsätta att gå framåt. Att alltid ta konsten till en högre nivå. Både ordkonsten och musiken.

Finns det någon du skulle vilja samarbeta med?
- Jag skulle verkligen vilja spela in något tillsammans med Nas.

Vad kan vi vänta oss från scenen?
- Just nu uppträder jag tillsammans med en fantastisk gitarrist som heter Tim Motzer. Vi gör väldigt funkiga och intima duetter. Tim spelar all sorts musik – och ljud. Det är väldigt progressivt och ett utmärkt komplement till min poesi.

Hon avslutar med ett ”tack för frågorna” och ”vi ses i Sverige”.

Hur det blir med det där sista vet jag inte, men jag kommer i alla fall att se henne. Om du som jag envist hävdat att poesi inte är något för dig kan det här vara tillfället då du tvingas erkänna att du hade fel.

Våga ta den chansen.

Lyssna på Ursula Rucker i Spotify