När jag listade 100 låtar att ta med sig från 2010 var Matilda’s Dream en av dem. Ett långsamt, vackert och hotande bygge som lät precis som den hette.

En dröm mellan vemod och vansinne.

När John Talabot nu släpper sitt första album skulle öppnande Depak Ine lika gärna kunna heta Matilda’s Dream, del två. Till ljuden av vinylknaster och en David Attenborough-dokumentär lättar vi från marken och lämnar Spanien långt bakom oss. En wannabe-cembalo, en åttiotalsminnande basgång, en savannflöjt och afrikanska klippta körer fyller kabinen medan den stadiga rytmen plottar ut kursen under oss. Stewardens röst filtreras sönder när säkerhetsinstruktionerna tappar konturerna på väg ut ur de burkiga högtalarna.

Det är, precis som Matilda’s Dream vackert och suggestivt. Men det är också ett ljudkollage fyllt av feberdrömmens otäcka mjukisdjur.

Att Barcelona-sonen Talabot släpper sin fullängdsdebut på tyska Permanent Vacation kunde knappast vara mer självklart. Eller mer passande. Permanent Vacation har förmodligen varit den klarast lysande etiketten för de senaste årens nydiscovåg. Æ’in hör absolut hemma här. Men det Talabot ger oss ekar också av 00-talets balearica, en strömning som i sig vältrade sig i nostalgiskt solblekta polaroider från åttiotalets ursprungs-balearic. En genre som mest var förknippad med Spanien i allmänhet och Ibiza i synnerhet.

Nu betyder inte det här att Æ’in är en chartrad solskensresa. Det finns där. I bakgrunden. Men det är mer bilden av stadsnattens parallellvärld, bortom den välputsade ytan. Vid sidan av eftermiddagens stranddåsighet. Som sällskap på resan plockar Talabot med sig Madrid-producenten Pional och Deloreans Ekhi Lopetegi. Oljefat, desperata skrik, hiphop-beat från åttiotalets mitt, förvrängda röster, stökiga afrorytmer på halvfart och skamlöst poppiga melodier begravda under lager av lager av lager.

Guld och blod.

Mäktiga Last Land med sina Mirwaïs-klippta stråkar, hämtade från andra sidan apokalypsen. Den Hipstamatic-fångade semesterresan Estiu. When the Past Was Present, ett rundgångshaveri waiting to happen med en blappande maskinfunksbas som motor i rumble-in-the-jungle-matchen mellan Love Committee och Dinka. Teardrop-kopian H.O.R.S.E.. Och så den enastående hypnotiska avslutningen i So Will Be Now, med sin orgasmbyggande vinterstorm. Blaze möter Burial.

Slutet är verkligen bara början för John Talabot.