När jag listade 100 låtar att ta med sig från 2010 var Matilda’s Dream en av dem. Ett långsamt, vackert och hotande bygge som lät precis som den hette. En dröm mellan vemod och vansinne. När John Talabot nu släpper sitt första album skulle öppnande Depak Ine lika gärna kunna heta Matilda’s Dream, del två. […][...]

När Martina skrev om Ayrton Senna konstaterade hon avslutningsvis att de fyra låtarna på EP:n var precis lagom. Ett helt album med bandets glättigare pastellfärgade sound skulle antagligen vara för mycket. Subiza är svaret på den funderingen. Delorean har dessutom inte bara fyllt ett helt album de har tagit det hela ytterligare ett steg och […][...]