När jag listade 100 låtar att ta med sig från 2010 var Matilda’s Dream en av dem. Ett långsamt, vackert och hotande bygge som lät precis som den hette. En dröm mellan vemod och vansinne. När John Talabot nu släpper sitt första album skulle öppnande Depak Ine lika gärna kunna heta Matilda’s Dream, del två. […][...]

När nydiscovågen börjat lämna åttiotalet mer och mer bakom sig till förmån för nittiotalet – i synnerhet det tidiga housenittiotalet – har Azari & III de senaste tre åren varit ett av de mest intressanta namnen. Som remixare och artister. Torontokvartetten, bestående av femtio procent musikskapare och femtio procent vokalister, har plockat det avmätt distanscoola […][...]

Ända sedan discon putsades av och släpptes in i de fina rummen igen sådär mot slutet av nittiotalet har den ompaketerats i en drös olika former. Från den mest spegelbollsglänsande och originalsamplade glädjediscohouse till saker som bara är ”disco” till titeln (och som definitivt inte förtjänar att använda det ordet). De senaste tre åren eller […][...]

I de senaste årens nu disco-våg har belgiska Aeroplane varit ett av de mest intressanta namnen. Små mästerverk som deras genredefinierande Whispers tillsammans med Kathy Diamond eller deras Au Revoir Simone-inlånande remix av Friendly Fires Paris. Frågan är därför vad som egentligen gick snett i studion när I Don’t Feel kom till. Och hur många […][...]