dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Kate Bush: Director's Cut
Director's Cut (album, mp3) Kate Bush
2011
Fish People
7/10

Every old sock needs an old shoe?

Ett år skiljer två av de artister jag håller allra närmast hjärtat: Kate Bush och Helen Folasade Adu, rösten i Sade. Men det är inte bara åldern, eller det faktum att de båda skapat några av 1900-talets bästa låtar, som förenar de två.

Det är också två artister som inte haft särskilt bråttom att ge ut sin musik. För Kate Bush har det blivit 8 album på 33 år. För Sade är facit 6 album under 27 år. En takt som till och med fick de övriga medlemmarna i Sade att ge ut musik utan sin sångerska. Det här har ofta setts som ett uttryck för integritet när det i själva verket handlat om två artister som helt enkelt insett att det finns annat i livet än bara musik.

Tvp av 2011 års bästa nyheter hade med Sade och Kate Bush att göra. Sade gör sin första spelning i Sverige på en evighet. Och Kate arbetar med ett nytt album.

Director’s Cut är inte det albumet. Director’s Cut är, i väntan på uppföljaren till 2005 års Aerial, istället just det som titeln beskriver. En regissörs tillbakablickande. En önskan att måla över det som första gången blev fel. Eller åtminstone det som inte blev som man ville av någon anledning.

Det kan ju gå ungefär precis som helst.

I Kates fall har det här oavsett vilket inneburit att sju låtar från 1993 års The Red Shoes och fyra från 1989 års The Sensual World plockats fram ur sina fotoalbumslådor, dammats av och getts nya kostymer. Något som här och där beskrivits som att Kate gett några hopplöst tidsdaterade låtar en ansiktslyftning, befriade från några av de värsta tidsmarkörerna som särskilt drabbade de båda albumen.

Det är förstås fullständigt nonsens. För är det något som Kate Bushs musik inte kan beskyllas för är det ett tidlöst sound. Det gäller alla hennes album. Men det är inget problem. Det är snarare tvärtom del i deras magi. Det handlar snarare om att Kate inte längre var riktigt lika mycket Kate efter The Hounds of Love. För mig och för många andra.

För även om The Sensual World, med sina Trio Bulgarka-samarbeten, innehåller några av Kates största stunder så kunde den inte riktigt mäta sig med den förkrossande fantastiska föregångaren. Och trots att Kate till och med fick hjälp av PrinceThe Red Shoes så är det fortfarande det album i diskografin som känns minst intressant.

När jag lyssnar på Director’s Cut inser jag att det även här finns stunder jag inte borde ha glömt bort.

Att uppdatera sig själv är i sig inget nytt för Kate Bush. När hon 1986 släppte sin The Whole Story-samling hade hon sjungit in debutsingeln Wuthering Heights på nytt, åtta år senare. Nu var det en kvinna med fullständig kontroll över sin röst som stod vid mikrofonen, där det förut varit en flicka som precis låtit världen ta del av henne. Den nyinspelade versionen är på alla sätt och vis överlägsen originalversionen.

Även på Director’s Cut är det främst rösten som är den stora skillnanden mellan ursprungslåtarna och det vi får 2011. Rösten är mörkare, men även den generella ljudbilden är mjukare. Mer analog.

The Sensual World har döpts om till Flower of the Mountain i och med att Kate till sist fick rätt att använda text från James Joyces Ulysses – den text och den titel som hon ursprungligen tänkt sig. Resten av materialet har för det mesta fått mindre justeringar, på gott och ont.

I sina bästa stunder andas Director’s Cut in nytt liv i låtarna på det sätt som Kate tänkt sig. Allra bäst fungerar det i Moment of Pleasure som blir en enastående vacker och avskalad pianoballad där originalet dramatiskt kastade sig mellan det lilla och det svulstiga. Allra sämst blir det när Rubberband Girl goes Rolling Stones. Dessutom känns autotunen i Deeper Understanding (Kates kusligt framtidsprofetiska text om dagens internetbesatthet) rätt onödig. Och faktiskt så är, tyvärr, albumets största besvikelse nyinspelningen av This Woman’s Work. Även om även Director’s Cut-versionen är elpianoinsvept vacker så är den fortfarande bara en blek kopia av sitt original, den vackraste låt som spelats in om graviditet och en av Kates allra, allra bästa.

När jag första gången lyssnade igenom Director’s Cut var jag rätt besviken. Besviken över det onödiga i att släppa något som ligger så nära originalen. Att Kate inte tagit ut svängarna mer. Men ju fler gånger jag lyssnade, desto mer påmindes jag av om att det fortfarande finns oerhört finstämd vacker och musik här. Frikopplade från sin historia skulle de ha varit ännu långt mycket bättre.

Men ändå. När det dessutom släpps en 3CD-samlarutgåva av Director’s Cut, där två av skivorna är remastrade versioner av hela The Sensual World och hela The Red Shoes – varför bry sig om att göra det här?

Och framförallt: tänk om Kate istället hade lagt tiden på att få färdigt den efterlängtade fortsättningen på Aerial?

Ola Andersson

Publicerad: 2011-05-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-21 23:24

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5992

3 kommentarer

Jag har aldrig lyssnat på Kate Bush förut, och det kanske är till fördel för mig då? Har bara hunnit lyssna igenom hälften av låtarna, och jag måste säga att The Song of Solomon är bländande vacker!

Karibien Oregistrerad 2011-05-22 21:53
 

Karibien: Jag tror faktiskt att det är en fördel. Som alltid när en artist gör om sitt eget material släpar de långvariga fansen alltid omkring på en tung ryggsäck av hur det ”borde vara”. Kul att du gillar det du hör! Gillar du ”The Song of Solomon” tycker jag absolut att du ska gräva dig vidare ner i Kate-arkivet.

Ola Andersson Redaktionen 2011-05-23 10:58
 

Skivan är ju helt magisk, som om att gå in i världar bortom våran utan det blir för newageaktigt, hon balanserar med sin idiosynkratiska stil precis på gränsen och det gör henne unik.Undrar varför han på Expressen så demonstrativt inte recenserat skivan, han var den enda i hela världen som gav Ariel totalt bottenbetyg….Den enda!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Directors cut i all ära men jag längtar nu efter helt nytt material och det är glädjande att Kate arbetar dagligen med att ge oss detta inom snar framtid.

Mats Oregistrerad 2011-05-24 21:18
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig