Saker och ting är sällan vad man kan tro (hågade kan här dra paralleller till ugglor, som inte heller är det). Utifrån det mottot fungerar det månghövdade schweiziska kollektivet av diverse döda bröder. Det är ungefär samma sensmoral som man som lyssnare har efter denna deras femte skiva. Dead Brothers har vid det här laget utforskat all möjlig östeuropeisk folkmusik, zigenarblues, symfoniorkestrar, gotisk country och en hel del därtill. För en nutida populärkulturell referens; som om Beirut hade slutat hålla sig för näsan och lagt ner hela det här med de ”exotiska” fotografierna, pennteckningarna och cirkusen.

5th Sin-Phonie är i och för sig också något som knappast skulle kunna släppas av något annat bolag än just Voodoo Rhythm, men galenskaperna hålls tacksamt nog på en väldigt låg nivå. Istället centrerar man sig på något man själva kallar ”blackgrass”, en begravningsvariant av bluegrass. 5th Sin-Phonie är också förmodligen det dystraste Dead Brothers släppt ifrån sig. Långt borta är rock’n’roll, beat och tokig kabarépunk av det slag som fick indiehjärtan att ta till sig Gogol Bordello. Istället stiger vi in i ett nekromantiskt kabinett där klassiska influenser och country har tagit steget upp bredvid folkmusiken. ”A death blues funeral string trash orchestra”, som de själva kallar det.

Två egentligen inte speciellt otippade (när allt är otippat) covers har fått plats; en version av Undertones’ Teenage Kicks samt en tolkning av Bauhaus’ Bela Lugosi’s Dead. Frågan är väl om världen behöver ännu en cover på Teenage Kicks, och även om det är en godkänd tolkning, så finns det liksom inte så mycket mer att säga om låten ifråga. Covern på Bela Lugosi’s Dead, däremot, får en perfekt ny inramning i matta stråkar och svart sammet.

Av Dead Brothers’ egna original är det Death Blues, The Power A Secret Holds, The Story, It’s Always the Same och I Am All I Got som tydligast står ut. Samtliga släpiga, svarta korsbefruktningar av begravningsmarscher, chanson och perverterad folk. Helt klart har Dead Brothers hittat ett spår som klär dem. Mig har de avgjort förvånat. 5th Sin-Phonie må vara en väntat oväntad kovändning, men en mycket välkommen sådan.