Schweiziska Voodoo Rhythm har försett allahanda dårar med begravningspunk, zigenarjazz, bluegrass, rhythm’n'blues, cajun, gospeltrash och allt där emellan sedan 1992. Under ledning under Beat-Man Zeller har etiketten blivit hem för diverse outsiders och freaks, oftast opererande i blues/rock/garage-ådran, men alltsomoftast med udda medel (Bob Log III är kanske det tydligaste exemplet). Precis som en av […][...]

Saker och ting är sällan vad man kan tro (hågade kan här dra paralleller till ugglor, som inte heller är det). Utifrån det mottot fungerar det månghövdade schweiziska kollektivet av diverse döda bröder. Det är ungefär samma sensmoral som man som lyssnare har efter denna deras femte skiva. Dead Brothers har vid det här laget […][...]

Enmansband kan tendera att bli parodiska, oavsett om det rör sig om den bokstavliga varianten eller en kamouflerad sådan. Av naturliga skäl finns inget utrymme för variation. Franske, faktiske soloflygaren King Automatic har dock sakta men säkert makat sig runt detta faktum, och i nuläget har han i sin besittning en riktigt mångsidig nisch på […][...]

Per Hagström & Cirkus Transmopol December Rose Strawberry Records/Dead Frog Teater och musik i ett och samma projekt. Fast i slutändan så är det ju bara ett vanligt svenskt popalbum. Officiell sajt The Come N’ Go Something Got to Give Voodoo Rhythm Records/Border Garagerock och rock’n'roll från Schweiz. Possessed by Paul James Cold and Blind […][...]

När nöden är som störst och den intressanta musiken lyser med sin frånvaro finns det alltid en sista utväg. Voodoo Rhythm Records. De har alltid något att erbjuda. Just den här gången är det en svängig garagerockpärla med farfisa i centrum. Naiv poprock med fötterna i sextiotalet som skapar glädje och lättja i min av […][...]

Garage Punk Vol. 1 är en samling av rara, obskyra spår från schweiziska The Monsters. Obskyra spår från The Monsters, frågar kanske Vän av ordning. Är inte det en oxymoron pleonasm? Och jo, svaret på båda frågorna är såklart: såklart. The Monsters bildades redan 1986 och har sedan dess släppt sju skivor, sedan 1997 på […][...]

Jag mötte döden i Arvika. En halvkulen regnig och solig dag under en festival. På eftermiddagen gick jag in i ett tält tillsammans med kanske ett tiotal andra frusna, bakfulla och trötta själar. Då går fem döda bröder från Schweiz upp på scenen och inleder en livgivande dödsmässa som någon timme senare intresserat ett par […][...]