Efter utsvävningarna med Music from The Elder ville Kiss börja spela hårdrock igen. Resultatet blev Creatures of the Night, tillsammans med Revenge den tyngsta skivan i Kiss katalog.

Perioden i början av 1980-talet var en tämligen förvirrad tid i Kiss historia. Den sminkade eran var på väg mot sitt slut och att Ace Frehley hade gjort som Peter Criss och lämnat bandet/blivit kickad samt ersatts av Vinnie Vincent på gitarr var ännu en dold hemlighet, även om nye trummisen Eric Carr tar plats på omslaget i sitt rävsmink. Därför är det rätt förvånande att Kiss kunde ge i från sig en så pass fokuserad och bra skiva som Creatures of the Night.

Utropstecknet från plattan har genom alla år varit ishockeyanthem-aktiga I Love it Loud, med sitt stabila och tunga trumkomp och bakom den har titelspåret och till viss del den bombastiska balladen I Still Love You fått viss uppmärksamhet.

Men Creatures of the Night står inte och faller med dessa tre låtar. Framför allt kan den tunga Gene Simmons-dängan Warmachine som stänger skivan vara en av de mest förbisedda låtarna i Kiss hela låtkatalog, medan spår som Rock ‘n’ Roll Hell inte släntrar särskilt långt efter.

Även om kvalitén måhända inte upprätthålls genom hela plattan är Creatures of the Night i sina stunder det bästa Kiss gav ifrån sig under 1980-talet. Samtidigt ståtar den med ett av mina absoluta favoritomslag och det är inte att förakta.