dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Sweetback: Stage [2]
Stage [2] (album, cd) Sweetback
2004
Epic
6/10

Högre toppar, djupare dalar

När Sweetback släppte sin debut 1996 var det ett album vars stora styrka – och svaghet – var att det var ett album med ”de andra tre” gruppmedlemmarna i Sade: Stuart Matthewman, Andrew Hale och Paul S. Denman. Kort sagt: musikerna snarare än sångaren.

Det här märktes i och med att det till stora delar var ett instrumentalalbum. Trion hade haft med instrumentalspår på tidigare album, där sångerskan Sade tilläts ta en paus, men här handlade det än mer om just de tre. Till sin hjälp plockade de in andra vokalister på några spår: som Maxwell och Amel Larrieux.

Sweetback var dessutom, förmodligen rätt medvetet, inte bara ett instrumental-Sade-album. Istället handlade det om att testa lite nya vägar, närmare bestämt att rida på mitt-nittiotalets triphop-sound. Resultatet blev snyggt och välljudande, men kanske inte över sig minnesvärt. Det var på sina ställen lite för anonymt och på sina bästa ställen påminde skivan lite för mycket om just det det inte skulle vara: ett instrumentalt Sade-album.

Uppföljaren Stage [2] lider ännu mer av just det här. Särskilt som Sweetback den här gången vände på albumet och lät de vokala spåren utgöra majoriteten. När man dessutom väljer att plocka in Aya vid mikrofonen på de flesta spåren är jämförelsen med Sade förstås oundviklig. En jämförelse som Aya inte helt oväntat går förlorande ur.

Nu betyder inte det här att det är dåligt bara därför. Musiken har tillräckligt mycket i sig för att kunna stå på egna ben. Men så är Stage [2] dessutom ett betydligt mer varierat album än debuten, vilket också talar till dess fördel. Lover och All My Days With You är båda Aya-spår av vackraste Sade-typ. Circles, med Chocolate Genius (eller Marc Anthony Thompson för tankarna till en Maxwell med nedtransponerad röst. Mountain, med sin försiktigt mullrande och dubbiga bas, påminner om motsvarande spår på såväl Lovers Rock som Embrya, med körhjälp av världens bäste Byron Stingily.

Sedan finns det mer anonyma stunder och såna som dessutom är snudd på tråkiga. Öppnande hiphop-/triphopspåret Voodoo Breath tillhör den senare kategorin. Någonstans mittemellan finns Things You’ll Never Know, tänk ett New OrderRegret-humör, som jag ena stunden tycker är rätt okej och som jag andra stunden mest irriterar mig på. Oavsett vilket inte en omistlig stund. Blue Heights är svulstogospelsoulelectrorock som balanserar farligt nära det otäcka. Love Is the World, som sätts ihop med välbekanta byggstenar, är kanske inte heller ett av albumets största ögonblick, men det är ändå kul att det är Ladybug Mecca (en gång i jazzhiphopkonstellationen Digable Planets som får agera röstdomptör.

Desto roligare är då albumets mesta utstickare: levande och latinohousesvängiga Round & Round, återigen med Aya på sång. Lite mer av den varan hade definitivt inte suttit i vägen.

Stage [2] är på det hela taget roligare än debutskivan, även om dalarna är djupare. Däremot är den, precis som Sweetback, långt ifrån ett album man till varje pris måste äga.

Ola Andersson

Publicerad: 2010-02-21 00:00 / Uppdaterad: 2010-02-20 23:43

Kategori: Recension | Recension: #5468

3 kommentarer

Vad märkligt! Det är inte alls såhär jag minns Sweetbacks andra skiva. Jag minns att jag, efter att verkligen ha gillat Sweetbacks första skiva, blev jättebesviken på stage[2]. Jag minns den som om den var en gitarr-pop-skiva som inte hade något gemensamt med vare sig Sade eller ”Sweetback” kan jag ha lyssnat på fel skiva? Nu får jag nytt hopp och måste genast dra igång spotify.

Olof Oregistrerad 2010-02-24 14:25
 

Olof: Mitt bestående intryck av skivan var faktiskt ungefär samma: att det var gitarrockpop för hela slanten. Men nu när jag fräschade upp minnet visade det sig att det är den enda låten som definitivt faller i det här facket som lagt sig som ett filter över hela skivan.

Ola Andersson Redaktionen 2010-02-24 16:49
 

OK, Jag har lyssnat nu. Jag tror jag kan lista ut var jag stängde av för 6 år sedan. Men visst finns det lite fina låtar och tajta grooves även på den här plattan. Kul att du fick mig att lysnna på den igen!

Olof Oregistrerad 2010-02-24 23:50
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig