Recension
- Conditions (album, cd) The Temper Trap
- 2009
- Infectious/Border
Menlöst
Vissa saker tyder på att det finns substans i den australiensiska indierockkvartetten The Temper Traps musik. Både stråkarna, fraseringarna och de suggestiva temposkiftningarna vill på något vis förmedla något organiskt, som om musiken i själva verket hade skapats av en människa. Vederbörande är i sådana fall kastrerad.
Vad The Temper Trap har skapat är ett stabilt luftslott som ligger och svävar någonstans under Coldplay, Radiohead och Travis. Här har man alla ingredienser för att skapa något som typ sådär berör. Dramatiska arrrangemang, innerlig sång och en viss musikalisk kompetens brukar vara en vinnande kombation, om inte annat för att skapa vemodigt bombastisk stadiumrock, men på Conditions blir det inte ens det. I jämförelse med det här känns till och med Chris Martin som en skön kille, och då är det allvarligt.
Trots vissa tendenser till hyggligt låtsnickeri i till exempel den småcatchiga singeln Sweet Disposition låter allt så blekt, så könslöst, så osexigt, som en sönderregisserad kärleksscen mellan två tvålfagra skådespelare på en sandstrand. Allt är inövat, tillrättalagt, hopkokat på exakt rätt ingredienser, men utan ens en tillstymmelse till uhhh!.
Conditions är inte ens så dålig att det är roligt. Om man låter bli att tänka på vad man hade kunnat lyssna på i stället är den knappt ens provocerande. Den är bara ofattbart menlös.
Publicerad: 2009-12-10 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-09 19:21
27 kommentarer
Har inte heller förstått vad folk ser i Temper Trap…
#
jag trodde den reklamen ovan va det som recenserades så jag lyssnade. Det är kul med blås, lite mer tempo så kunde det var Mighty mighty Bosstones, det va alldeles för längesen.
intern ps. hej Gorilla, du dejtar min f.d. sambo. hoppas det löser sig fint! hon har pratat gott om dig. ds.
#
härlig sågning. fan va jag älskar att komma hem mitt i natten och läsa bra recensioner.
#
Ja det är ju tur att smaken är som baken…
Jag vågar i alla fall opponera.
Jag förstår inte hur man kan sitta känslolös efter att ha gett Conditions några genomlyssningar.. den är fantastisk.
Bara rytmarrangeringen som lagts på denna skiva ger mig gåshud…
Sen är det en bonus att de är outstanding live också…
Jag personligen tycker det ḧär är ett av de senaste årens tre bästa skivor tilsammans med…
Band of horses:
Cease to begin
White lies;
To loose my life
Temper trap:
Conditions
#
Jag tycker ju att både Band of Horses och White Lies är mördande tråkiga, så ja. Som baken it is.
#
Ja där ser man….om du tycker Fever ray, Muse och Faith no more är tråkiga också så måste jag kolla in alla dina sågningar och slaviskt använda dem som tips på bra musik till min spellista ;-)
#
Japp, vansinnigt tråkiga. Har för mig att jag gav St. Vincent en tvåa, kolla upp henne!
#
Jag håller helt med recensenten i denna lilla smakdiskussion. Band of Horses = ett practical joke från Pitchfork. Jag ser ingen annan förklaring.
#
Du måste haft ravioli i öronen och eksem på fingrarna när du lyssnade på skivan och skrev detta. Men, alla har ju rätt till sin smak även om den är dålig. Kan du inte ge mig ett tips på några du tycker är vansinnigt roliga?
Puss och kram.
#
White lies. Ett uttryck før brittisk tristess och hågløshet. Det som næmns hær ær så enformigt och stelt att jag blir alldeles Ifrån mej själv.
#
Det är en bra skiva och snart kommer dom till Sthlm.
#
Kan inte du göra en lång spellista på vad du *inte* gillar, den kan bli grym!
#
Inga problem:
01. The Killers – Human
02. Radiohead – Karma Police
03. Coldplay – Viva La Vida
04. Maskinen – Alla som inte dansar är våldtäktsmän
05. Muse – Time Is Running Out
06. Kings of Leon – Sex On Fire
07. Katy Perry – I Kissed a Girl
08. Lady GaGa – Poker Face
09. Keane – Somewhere Only We Know
10. Band of Horses – Is There a Ghost
11. The Kooks – She Moves In Her Own Way
12. Editors – Papillon
13. The Wombats – Let’s Dance to Joy Division
14. Bloc Party – Helicopter
15. Snow Patrol – Chasing Cars
16. The Cribs – Men’s Needs
17. Passion Pit – Sleepyhead
18. Those Dancing Days – Hitten
19. Name the Pet – Get On the Bus
20. Miike Snow – Animal
Hoppas det ska passa herrskapet. Jag har mina misstankar.
#
Nice, i din lista finns faktiskt några få bra grejer men mest dynga. Hur ser dina 20 bästa ut då?
#
Omöjlig fråga, det där. Men spontant och alldeles precis just nu:
01. Joe South – Hole in Your Soul
02. The Mekons – Funeral
03. Old 97′s – Timebomb
04. The Box Tops – Happy Song
05. A Certain Ratio – Do the Du (Casse)
06. The Jam – Boy About Town
07. Spearmint – Sweeping the Nation
09. Chuck Edwards – Downtown Soulville
10. Jerry Butler – He Will Break Your Heart
11. The Marmalade – Lovin’ Things
12. Minutemen – This Ain’t No Picnic
13. Rick Danko – What a Town
14. Dead Moon – Graveyard
15. Willy DeVille – Come a Little Bit Closer
16. Warren Zevon – Excitable Boy
17. John Cale – Graham Greene
18. The Triffids – Chicken Killer
19. Kirsty MacColl – Innocence
20. Blondie – In the Flesh
#
Hihi. Du är pretto. Det är roligt. Svåra människor som egentligen är enkla är hysteriskt roligt. Men jag respekterar allt. By the way, Maskinen är faktiskt grymma. Plus att jag vill pusha lite för det italienska? bandet Port-Royal. Nu är jag också lite pretto. Och svår. Det är ännu roligare när jag själv är svår.
Puss och Kram
#
Jag är hellre pretentiös än lyssnar på Coldplay. Gammalt djungelordspråk.
#
röstar för att rebecka ska få recensera fler dåliga men populära skivor. kommentarsfältet blir alltid så härligt puckat.
#
Haha det slår mig alltid hur fel det blir när man låter en kritiker vars musiksmak ligger ljusår ifrån genremässigt ska krysta ur sig något. Redaktionen kan inte varit snäll. ”Jaha o till vem ska vi skicka den här simpla plattan för bedömning” Jag vet! till den som fullständigt aldrig skulle lyssna på det här. JAAA vilken bra idé.
Ungefär som att
Horace skulle recensera Den sista symbolen.
eller
Robert Parks Jr testa öl.
Oförglömlig fail :)
#
[...] hela här. Posted on januari 14, 2010 at 12:00 by rebellion · Permalink In: Spotify, [...]
#
Tack, för listan, jag hade rätt, den är grym! :)
#
Det som gör rec. som denna oerhört pinsamma är att recensenten utgår ifrån sin egen musiksmak. Man ska recensera mot målgruppen. Du ser inte proffsiga recensenter i stora musiktidningar total såga en skiva pga av att dom inte gillar musiken, dom sågar isåfall utifrån hur den är producerad och hela den biten.
Men man blir ju inte förvånad, denna sidan tar bara upp och hyller prettomusik som en liten grupp människor lyssnar på istället för att vidga sina vyer lite.
Men det kanske är det som är dagensskiva’s kopp av te? Att såga efter egen smak och inte bry sig om småsaker som hur en skiva är arrangerad, producerad etc?
Ni kanske borde överväga ett namnbyte till dagensprettoskiva eller liknande. Det finns faktiskt dom som gillar musik som inte ni gillar. Tydligen vill ni inte nå ut till en bred skara läsare utan inriktar er till bara sådana som ni hoppas ska börja lyssna på samma musik som ni?
#
Hahaha! Rebecca så underbart pretto!! Jag gillar inte temper trap eller nånting i den stilen utan gillar mest soul o jazz, men jag blev lite sugen på att kolla in låtarna på din bra lista på spotify. Det var verkligen menlösa grejer! Kontentan smaken är som baken, o jag är skeptiskt till existensen av kritiker överhuvudtaget. Undrar om musikutvecklingen skulle gå framåt om musiker lyssnade på kritiker? Kritiker är nördar som stryker andra musiknördar medhårs.
#
Wow vilken härlig diskussion! Den arga hallänningen klär mina tankar i ord. Det är verkligen dags att överväga det där namnbytet. Ännu roligare blir det när man funderar på hur mycket ni verkligen gillar skiten ni lyfter till skyarna. Antagligen handlar det som vanligt bara om att vara först (gärna med anspelningar på att man sett artisten ”i vaggan” på en udda undergroundspelning i recensionen, alternativt lyfta den föregående EP’n till himlen och mena att det var föregående års bästa släpp) och ropa högst (jag tycker det här är bättre än alla andra eftersom att jag har en så sofistikerad musiksmak). Lagom till nästa skivsläpp är det sedan dags att distansera sig ifrån skiten eftersom att en ny dagslända är på väg ur puppan. En sorglig utveckling.
#
Märkligt. Jag tycker det här är en av de bättre skivor som släppts på senare år. Rakt över! Men det är ju så olika det där, och tur är väl det.
#
Rebecka är verkligen pretto, på riktigt! Jag kan lova er att om ni spelade The Temper Traps skiva för henne och påstod att det var ett helt oupptäckt band som var aktiva på 80-talet vars debutalbum aldrig släppts förrän nu så hade hon tyckt att det var helt fantastiskt trots att skivan är ganska medioker.
#
Meningarna om denna skiva verkar vara olika. En sak som är säker är dock att du kan få se en skön video med bandet om du besöker Dagens musikvideo!
#
Kommentera eller pinga (trackback).