Det är sällan ett genombrott känts så välordnat som Local Natives och deras Gorilla Manor. Tidigare i år lät det ”Har du hört?”, ”Har du hört?!”, HAR DU HÖRT?!”. I samband med albumsläppet kom artiklarna i musikmagasinen och de fina recensionerna, planerade sedan länge. Ingen blev tagen på sängen. Ingen missade.

Local Natives förening av Fleet Foxes-stämmor, Animal Collective-röra och tidiga Midlake-rock är som den sista pusselbiten det fina skivåret 2009 behövde. Bildvänligt, väluppfostrat, lättillgängligt. Dessutom tillräckligt smart att tilltala såväl folkpopsflanellerna som Brooklynpopsdevoterna.

Problemet med Local Natives ursmidiga genombrott var att det drabbade lyssningen. Det är sällan man är så osugen på att lyssna som när man klubbats av ett album i förväg. Man letar fel och är skeptisk, prioriterar det mesta annat. (Det är bland annat därför den här texten kommer sent.) Efter hand visar det sig inte desto mindre att det är svårt att sluta lyssna. När Matt Frazier, Andy Hamm, Ryan Hahn, Kelcey Ayer och Taylor Rice vänder sina flinande nunor efter en i tidningsbutiken är det för att de vet. De vet vad de gjort. De har gjort allt rätt. Vad vi tycker spelar inte längre nån roll.

Det ska erkännas att en av orsakerna till att jag försöker få ihop den här texten, och det går ärligt talat ganska dålig, är att det här albumet kommer dyka upp på årsbästalistorna. Att en recension handlar mer om fenomenet runt bandet eller albumet än själva musiken kanske inte är något ovanligt, men visst är det tråkigt. När det handlar om Gorilla Manor känns det däremot givet. Inte för att hypen har varit något att lyfta på ögonbrynen för, utan för att musiken i sig inte känns särskilt rolig att skriva om. Gorilla Manor är en snygg skiva, nyanserna dyker efter hand upp som på band, jag älskar de torra trummorna, att stämsången inte får ta för stor plats, att det är så nördigt pyssligt i bakgrunden på alla spåren. Det är ungefär det. Och en version av Talking Heads Warning Sign för att ännu mer markera var man kommer ifrån och var man vill.

Gorilla Manor har liksom allt som gör ett album bra, åttan kommer från hjärtat. Men albumet kommer glömmas bort. Fantastiska Camera Talk, Sun Hands och World News kommer göra sin tur runt världen och sen hoppas jag på annat från Local Natives. Lite personlighet, tack.