dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Rikard Wolff: Tango
Tango (album, cd) Rikard Wolff
2009
Kirkelig Kulturverksted
9/10

Tango på knockout

Tangon hos Rikard Wolff är lika mycket visa som dans. När han tolkar Carlos Gardel är det kokainet, fejkade oskulder, lustfylld sex, människohandel, dekadens och vackra fruntimmer som står i centrum. Margareta Winberg kokar förmodligen av ilska att någon får ge ut sådan här visor.

Jag attraheras istället. Av det mörka hos tangon. Av Wolffs sätt att låta feberhet hy möta isen. Av den tunna gränsen mellan societet och rännsten. Av hur den moderna visans födelse så intimt stiger ur utanförskap och en humanistisk vilja att förstå. Översättningarna gjorda tillsammans med Mikael Wiehe och Maya Wiehe är riktigt bra. Allt lyfts av fantastiska musiker som exempelvis Carlos Corrales på Bandoneon.

För visst är tangon musik, men lika mycket berättelse och poesi. Och det är kanske det som griper mig. Hjärtskärande historier om människor med pengar och de som saknar. Hur kroppen tragiskt blir det som går att sälja på en marknad där efterfrågan aldrig tycks sina. I skymningen blir tilltufsade människor diamanter – utan en tanke på vad som ska hända sedan. Det tidlösa hos Gardel gör det så bra. Och det gör det så tragiskt. Att vi känner igen oss, kan få den mest hängivne idealist att misströsta. Men vi behöver tragiken. Mystiken. Köttet.

När Rikard Wolff sjunger är luften mättad av tung tobaksrök och av vin berusade själar som mötas både då och nu. Där kärleken är ett livselixir som likt bensin får systemet att fungera. Och kollapsa. Målet måste vara champagne som så flyktigt dämpar ångesten för de som upplevt någon som verkligen rört.
Det finns inte ett gnutta jämställdhet. Men det finns någon form av känslig mänsklighet. Känslig i en värld som rasar runt människorna. Några ser och känner det. Den sjuke. Den av kärlek brutne. Den som förlorat sitt arbete. Den som säljer sex. Den som köper sex. Den som missbrukar.

Tangon hos Carlos Gardel kan få oss att ana ruinerna runt oss. Tangon hos Rikard Wolff kan få oss att känna kärlek och vemod. Tango är ett album fullt av mänsklighet. Förmodligen borde vi diskutera det mer än att fira av Darwin ett år som 2009.

Det griper mig. Häftigt.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2009-04-16 00:00 / Uppdaterad: 2009-04-15 21:30

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5064

17 kommentarer

Gud vad kul! Äntligen en bra skiva som recenseras av en begåvad skribent med väl utvecklad smak.

Och Wolff då, en favorit sedan Änglagård och
chansonturnèn. Underskattad är ett ord som dyker upp och dessutom smakar bra på min kittlande tunga.

Hur kan man inte älska en pederast i skinn och turtle neck?

Jag har hört att Rikard anser sig vara en reinkarnation av Wilde och Leander, och jag är benägen att hålla med.

Medlem 2009-04-16 08:59
 

Darwin var en jäkla nazist och usel låtskrivare.

Tango, mina damer, tango! Och Wolff är ciceronen till tangons själ! Då klappar hjärtat häroppe på Mosebacke Torg, där vinet flödar och poesin blöder, där vi samsas i vårt utanförskap, vi stackars trasiga själar som aldrig sa ”Alcazar”.

Lamont Dozier Oregistrerad 2009-04-16 10:47
 

Haha.

Fan jag hörde att de ska göra en ny Änglagård. Va i helvete?

RONNA Oregistrerad 2009-04-16 10:57
 

Kanske den. Bästa recension. Jag läst på. Den här sidan.
Slingrande. Rök mot det. Av nikotin gulnande. Taket. Häftigt. Utmanande. Colin visste allt. Han såg. Begåvning extraordinär.
En grand seigneur på fritidsgården. Visionär och nyordningskapare. Rulla barnvagn. Bryta mönster. Aktiv – passiv? Vem vet. Nej? Nej.

Till slut: gillar du det här, kolla även upp Claes Erikssons Jaques Brel-tolkningar.

http://www.youtube.com/watch?v=cGZ5HZk-FX8

Medlem 2009-04-16 11:27
 

jof har satt huvudet på spiken, vad mer finns det att tillägga? Möjligtvis att Peter Dahlgren inte är en man av kött och blod, utan en Sam Spandex för alla trasiga själar där ute.

Anders Ullman Oregistrerad 2009-04-16 11:51
 

jof: smaken är som baken, Nutley är en sopa i min värld men Wolff har nåt som jag inte riktigt kan bestämma mig för men jag gillar det han gör även om det ibland blir FÖÖR kvasi och rödvinspoetiskt, men jag gillar Demian också och de bor säkert grannar de rackarna….

Brel är kung.

Medlem 2009-04-16 11:58
 

Sarah Leander och Oscar Wilde, sickna förebilder…

Medlem 2009-04-16 13:44
 

Rönnblom: Colin Nutley är såklart en oerhört begåvad och nyskapande regissör. Att påstå annat är ju bara trams. Hans råa och köttiga tolkningar av rocklivet i Angel får ju Corbin att framstå som en liten skolpojke, en oskyldig liten skolpojke med såriga knän och en rosafärgad tunga från den söta klubban i hans okyssta mun…men men nu handlar det här om Wolf och inte om Colin, så jag ska inte uppta mer av er dyrbara tid.

Hej.

Medlem 2009-04-16 14:05
 

Oscar Wilde – nazist, han också. Att Zarah var ond lägerkommendant vet vi.

Om Brel är kung så får vi inte glömma Piaf! Wolffens tolkningar är större än livet själv. Tyvärr missade jag Helena Bergström på scenen som Piaf. Det måste ha varit hudlöst och skört. Där har vi en filmidé. En svensk Piaf. Colin?

Lamont Dozier Oregistrerad 2009-04-16 14:41
 

1. Visst är Nutley en sopa. Upplever nu en mini-rennässans av fullständigt obegripliga skäl.

2. Jag kan inte låta bli, att så fort jag ser denna recension och att den handlar om RW, utbrista i ett rungande ”patetiskt!!!”. För mig är RW det patetiska personifierat, fast inte på ett bra sätt, utan… Svenne-patetik. Vill inte låta von oben, men allt han gör är förväntat, lite lagom farligt, snällt. Inte ens när han tolkade den där nassen i ”Sympati för djävulen” på Dramaten för några år sedan blev det rikigt edgy.

Jag har givit mannen en del chanser men jag tycker alltid det slutat med att jag känner något slags genans, det är för mycket, för tillrättalagt… Jag kanske borde komma över det här och lyssna in mig på tangoskivan men jag är fulladdad med fördomar som sagt…;)

Medlem 2009-04-16 14:59
 

Jaså, har Nutley minirenässans? Så intressant. Det har jag helt missat.

Däremot skall ju Helena göra en ny påkostad storfilm om olika människors väg till kärlek, med bland annat Philip Zandén, Rolf Lassgård och Rikard Wolff i huvudrollerna. Philip Zandén skall spela moderat. Det låter spännande.

Lamont Dozier Oregistrerad 2009-04-16 15:04
 

Bästa svenska skivan i år!! Om inte Hästpojken eller JOnas Game släpper någe nyttt!”!!!! Ni läste det av lakejen först!!!

Peterok Oregistrerad 2009-04-16 15:39
 

Det är dagar som den här som jag på allvar ifrågasätter nyttan av min internetuppkoppling.

jofs insats underlättade det hela, men ändå ångrar jag att jag vaknade i morse.

Medlem 2009-04-16 17:37
 

Konstigt att Oscar Wilde var nazist när Hitler utrotade homosexuella! Har inte Rikard Wolf tänkt på det?

Medlem 2009-04-16 18:07
 

Fråga Jackie Arklöw.

Ola Andersson Redaktionen 2009-04-16 18:50
 

Jag grunnar på om Sam Spandex är en komplimang eller inte.

Peter Dahlgren Redaktionen 2009-04-16 21:42
 

Den är. En Komplimang. Banbrytande och jättehäftig. Fri från. Från yttre intryck. Indie. Vågad.
En lem i en outforskad dal.
Leksaker och ovetande föräldrar.

Jag kan plocka blåsipppor. Jag är inte rädd.

Schlager och skäggstubb.

Tango!

Medlem 2009-04-16 21:55
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig