Med influenser från mer eller mindre varenda känt pop/rock/indieband sedan början av nittiotalet är det väl svårt att göra fel. Men kanske än hellre, jävligt svårt att göra rätt. Lika svårt, för att inte säga omöjligt, är det att lyssna på Nite O’s och verkligen känna att man upptäckt något nytt. Skramlig, halvyr och ryckig [...]

“Biiiiite my heeeeaaaad off” sjunger Christian Ramirez i låten med samma namn (alltså Bite My Head Off). Gärna. När jag förra året recenserade svenska Park Hotells EP The Guest Who Stayed Forever menade jag att det här bandet lät vanligt, men inte tråkigt. Jag tjatade faktiskt rätt mycket om att det just inte var tråkigt. [...]

Orphan Songs är stundtals briljant. Förstaspåret glittrar som en äkta diamant, och den avslutande, självbetitlade låten är också en riktig pärla. Men en skiva med tretton spår är trots allt ganska lång, och kvaliteten varierar. Orphan Songs är Carl-Otto Johanssons soloprojekt. Låtarna på den självbetitlade debuten var först tänkta att bli bandet Eye Drops, [...]

Pelle Carlberg är väldigt charmig live. Jag såg honom på Mosebacke inför albumsläppet förra veckan och reagerade på hur dansant det var och hur glad jag blev. Det kanske hade någonting med ölen och sällskapet att göra också, men jag blev ändå lite lyckligare av att se den forne Edson-sångaren framföra låtarna från det nya [...]

Första gången jag hörde Anders Persson och Carl Smith var någon gång i våras. En bekant som var en aning nere förklarade att han blev gladare av att lyssna på låten Tony Montana. Det är både fullt förståeligt och fullt oförståeligt. För det finns inte mycket glatt, alls, på Perssons och Smiths självbetitlade debutalbum. Nej, det [...]

Lost in a daydream of blue and I feel so free And then it’s like I fall from the sky Everything that I see is you And you should know that I’m thinking about What you said when you held my hand I adore you Ungefär så känner jag när jag lyssnar på Melpo Menes andra fullängdsalbum Bring The Lions Out. [...]

Det är svårt att få ett stadigt grepp om Monde Yeux. Debutalbumet Naked Girls, en superrosa skiva med superrosa omslag, inleds med titelspåret, en helt igenom toksvängig dänga med underbar ljudbild, lustig text (”And only naked girls can hurt me that way”), ukulele och körande män. Det är sånt jag vill höra nu. Det är [...]

När jag för första gången hörde några låtar av The Sound of Arrows, eller Arrows som de då hette, någon gång i höstas, föll jag direkt och pladask för den underbara poplyriken. När nu debut-EP:n snart landar i våra hjärtan och butiker är jag inte besviken, men saknar några av de spår jag hörde i [...]

Det är lite roligt. Så snart jag rippat in Poor Favours debut-EP Facing Silence EP på datorn och de första växande tonerna av förstaspåret Jealous når ut i mitt vardagsrum medan jag är på väg för att hämta kaffet i köket, så är jag förtjust. Pop med godartade, glada syntar, en liten gitarr som smyger [...]

Snyft. Jag blir alltid lite ledsen av att lyssna på Elin Sigvardsson. Ja, det är nog rätt många tårar jag fällt till låtar som Where to Start, Dear I och Porcelain. Ärligt talat gör jag det fortfarande. Det blir för mycket, för nära, för känsligt, Sigvardssons texter, hennes sång och hennes gitarr. Nya skivan, A [...]