När Uno Svenningsson och Irma Schultz Keller dök upp som jokrar i melodifestivalen 2007 var det nog fler än jag som tänkte: intressant. Mer intressant var faktiskt att de redan 2006 samlat ett gäng intressanta musiker på Sånger för december. Det finstämda och vemodiga fanns redan då. Nu är de tillbaka. Det är ju jul […][...]

Magnus Ekelund lovar genom förpackning, press- och låttexter svärta och känslan att inte känna sig hemma. Tiden går sakta men livet går för fort mitt kvarter blev för litet och mörkret allt för stort Känslan infinner sig inte på albumet. Kanske är jag för ovan att lyssna på den högljudda, extroverta och känslotyngda svenska popen. […][...]

Har man varit på en David Sandström-spelning så vet man vem Frida Selander är. Gitarristen i hörnet som fyller i och ut så ypperligt. Lyssnar man på Good One finns spår av spelningarna med Sandström men annars har Selander om möjligt ett ännu rakare förhållande till musiken. Try Again Baby har inga andningspauser och låter […][...]

Efter turnéer med Shout Out Louds och Johnossi släpper Nervous Nellie tredje fullängdaren Why Dawn Is Called Mourning. Sångaren Henrik Jonzon svarar på tre korta frågor. Berätta om hur Why Dawn is Called Mourning kom till. Vi satte av 10 dagar på Hazelwood-studion i Frankfurt tillsammans med producenterna Kaneoka One och Two Horses. Vi hade […][...]

I ett kort klipp på YouTube, upplagt av skivbolaget inför singelsläppet, berättar Håkan Hellström om hur det inte riktigt var tanken att River en vacker dröm skulle spelas in och släppas. Låten var ju skriven till spelningen på Way Out West. Tanken var att de 25 000 åskådarna skulle känna sig speciella. Här fanns en […][...]

Redan från debuten Top Quality Bones and a Little Terrorist har Britta Persson gjort smått dansant pop långt från den singasonga genombrottet lovade. På tredje albumet Current Affair Medium Rare levererar Persson fortfarande en stabilt melodiös pop med körer och ett tungt fundament. Tillsammans med Per Nordmark och Mathias Oldén har Britta Persson gjort ett […][...]

Det är svårt att som recensent ställa in öronen för en skiva som man längtat efter, som gång på gång blivit uppskjuten men som till slut, när hoppet började sina, äntligen släpps på riktigt. Samtidigt som man bara vill älska den hejdlöst, är rädd för ett misslyckande och att ens känslor när man lyssnar på […][...]

A Master of Ceremonies, Joel Almes debutskiva, blev rättvist hyllad som en av de tio senaste årens bästa svenska skivor. Hans trevande balansgång mellan bombastisk dramatik och den allra sköraste sårbarheten verkade snarare härstamma från mästare som Gene Pitney och låtskrivarna i Brill Building snarare än 2000-talets Göteborg, den senares förmåga att spotta ur sig […][...]

När jag läste titeln på The Radio Dept.:s nya singel kom jag osökt att nynna på isländska housegänget GusGus låt med samma namn från albumet Attention som kom sju år sedan. Det var alltså innan jag hört radiodepartementets David, för de två har inte särskilt mycket gemensamt. Det kunde jag slå fast ganska kvickt. Ja, […][...]

Det är två år sedan det stockholmsbaserade bandet Lacrosses debutalbum, This New Year Will Be for You and Me, kom ut, även om det känns som det var nyss. Jag minns att jag tyckte att det var bra, men att jag nog ville lyssna lite mer på det än vad jag gjort. Men jag minns […][...]