När jag recenserade svenska Monde Yeux’ debutalbum, Naked Girls, förra året var jag glatt förvirrad av att resten av skivan inte var lika stompig som inledande titellåten. När de nu ger ut en liten ep i väntan på uppföljaralbumet Duke & The Drug Dealing Dinosaurs, känns det bekant men inte lika förvirrande. Egentligen, och det […][...]

Jag vet inte om ni håller med mig. Men att somna till en skiva (inte på grund av den, men väl med den i högtalarna), vakna upp efter två timmars skön sömn och direkt bli uppretad över musiken som spelas känns inte som ett kriterium för att en platta är bra. Och då är jag […][...]

Loney, Noir. Jag borde ha en massa att säga om Loney, Dears nya album. Men Emil Svanängen, som han egentligen heter, gör mig helt blank med sina trettiotre minuters handklappspop och en röst som är ljusare än min. Kanske inte helt blank. Men för en gångs skull tar musiken överhand, framför allt tyckande. För Loney, […][...]