dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Decemberists: The Hazards of Love
The Hazards of Love (album, cd) The Decemberists
2009
Rough Trade
7/10

Hymn till den själiska skönheten

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. När Colin Meloy, kreativ motor bakom The Decemberists och poplyrikens egen Percy Bysshe Shelley, hittade folksångerskan Anne Briggs EP The Hazards of Love bestämde han sig till exempel för att skriva en låt med samma titel. Det blev ingen låt. Det blev en rockopera.

I centrum står det unga paret William och Margaret, som spelas av Colin Meloy själv respektive Lavender Diamond-sångerskan Becky Stark. Resten av det spektakulära persongalleriet, som bland annat innehåller en känslokall barnamördare och en mystisk skogsdrottning, gestaltas av influgna storheter som Robyn Hitchcock och My Morning Jackets Jim James. Kring dessa besynnerliga varelser byggs sedan ett folkloriskt epos om, just det. Detta ramas sedan in av stråkar, stonerriff och psykedelika, i vad som närmast kan beskrivas som ett musikaliskt konglomerat av Fairport Convention och Black Sabbath.

Den tionde maj 1960 föddes Bono. The Hazards of Love borde vara det sämsta som hänt musiken sedan den tionde maj 1960. Men, hör och häpna – den är faktiskt rätt… bra.

Kanske är det för att man innerst inne har vetat vad som komma skulle. Ända sedan första skivan, 2002 års fantastiska Her Majesty, har man vetat att den gode herr Meloy har en viss benägenhet att sväva ut i tio minuter långa visor om liv, död och vitsminkade ynglingar. Han har alltid satt sin vurm för det viktorianskt storslagna i första hand, och det är minsann inte för intet som han dessutom innehar en kandidatexamen i kreativt skrivande. Colin Meloy är nämligen en av de mest snillrika textförfattarna världen någonsin skådat. Det är till stor del tack vare det som The Hazards of Love inte blir det totala haveri som den har alla förutsättningar att faktiskt vara. För ibland blir det faktiskt farligt nära.

Man kan till exempel fråga sig vad i hela fridens namn som försiggick när Meloy bestämde sig för att släppa igenom esoteriska grungefabler som The Queen’s Reburke/The Crossing, en fullkomligt vederstygglig historia där den högtravande prosan har bildat en ohelig allians med Kyuss-riff och gitarrsvajande. Det är en kombination som, kanske, är nästan lika sorglig som den där svarta dagen för snart femtio år sedan.

Men vad man aldrig kan komma ifrån är att The Hazards of Love, trots sina yvigheter, är en skiva gjord med precis lika mycket humor som pretentioner (vilket inte vill säga lite). Colin Meloy vet precis vad han har givit sig in på, och han har vett nog att inte ta sitt mastodontprojekt på allt för stort allvar. Även om varenda beståndsdel av The Hazards of Love är minutiöst uttänkt finns här en lekfullhet och glädje som gör att man utan problem kan komma undan med vad som helst utan att bli Peter Frampton. Det är inte alltid helt klockrent, men det är alltid fruktansvärt underhållande.

Och ibland blir det kanske precis som man har tänkt sig.

Rebecka Ahlberg

Publicerad: 2009-04-06 00:42 / Uppdaterad: 2009-04-06 09:51

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5043

16 kommentarer

Sämre än förväntat.

Gorillan Oregistrerad 2009-04-06 09:35
 

Vad tycker Cyco? Lappkast!? Kan det va nåt? Fairport Covention är en bra referens! Bra recension men önidigt med det sedvanliga hacket på Bono. PEter Frampton kan dock få sig en törn men då redan när han gick solo från Hans och Steve Marriott (Small Faces innan)Humble Pie, men det var då det! Vad gör han nu?

Nietzsche Oregistrerad 2009-04-06 10:32
 

Otroligt bra skiva. 2009 års bästa hittills.

Medlem 2009-04-06 10:43
 

Niet: Jo, jag har svängt från min inledningsvis svala uppfattning och går nu mer på Ebbots linje, kan mycket väl vara 2009 års bästa hittills.

Medlem 2009-04-06 12:52
 

Cyco: Jag menade The Decemberists att dom bytt stil?! Låter jättefint. Tack Cyco!

Nietzsche Oregistrerad 2009-04-06 13:47
 

The queens reburke/The crossing var lysande som väntat, efter första lyssningen.

Jonas Wergeland Medlem 2009-04-06 17:22
 

Det är faktiskt vår nu.

Nietschze Oregistrerad 2009-04-06 18:46
 

vet.ullareds-klasongerna är blöta för jämnan.

Primal Oregistrerad 2009-04-06 18:52
 

Växthuseffekten!

Medlem 2009-04-06 19:14
 

flickor i bikini och 25 grader, det blir växthuseffekt det.

Primal Oregistrerad 2009-04-06 19:30
 

Kanske är det just växthuseffekten som gör det. Skivan växer och växer för varje lyssning, och de där stoner-partierna är inte lika stötande längre nu när man vant sig. Men det känns inte 2009 att ha låtar som går in i varandra. Jag tycker det är jättejobbigt med de där hoppen i mp3-spelarens lurar.

Medlem 2009-04-07 08:21
 

Vem refererar till kyuss som något negativt? Du måste vara full.

Namn (måste anyes) Oregistrerad 2009-04-09 09:58
 

Inte på måndagar! Kyuss är det inget fel på, det är kombinationen som är outhärdlig. Det är samma logik som när jag var liten och försökte mig på att äta pasta med ketchup. Två goda ting blir nödvändigtvis inte ett jättegott sådant. Finns säkert någon bibelvers om det här.

Rebecka Ahlberg Redaktionen 2009-04-09 12:48
 

Tog ett tag men nu tycker jag om skivan. Men The queens reburke/the crossing och stonerriffen hade jag mer än gärna varit utan.

dandelion Oregistrerad 2009-04-17 22:19
 

Årets bästa skiva. Utan tvekan.

aknaton Oregistrerad 2009-05-28 07:24
 

[...] är lätt att sakna det The Decemberists som fanns någonstans där innan The Hazards of Love. Rockoperan hade i och för sig sina höjdpunkter men det var inte det väderbitna Decemberists som [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig