Ta två engelsmän med gedigen DJ- och producent-bakgrund, en gemensam kärlek för filmmusik med exotiska stämningar och ett näst intill maniskt behov att gräva sig genom de dammigaste av skivbackar för att hitta mer eller mindre obskyra, samplingsvänliga vinyler. Låt dem stänga in sig i en studio med en smärre container av ovan nämnda vinyler och resultatet kan troligen inte bli något annat än just Silent Movie.

En sanning med viss modifikation då Silent Movie lika mycket är en samling av det duon Matt Edwards (Radio Slave) och Joel Martin producerat de senaste tre åren som nyskrivet material. Men även om det då av förklarliga skäl finns nyansskillnader i detaljerna är ändå allt tydligt märkt Quiet Village.

En ljudkuliss till evighetslånga och ständigt likartade solnedgångar, byggd kring de tre R:en rymd, retro och relaxation. Det är balearica, proggig disco och psykedelia i svulstigt smeksamma samplingar mestadels med både två och tre decennier på nacken. Redan i inledande Victoria’s Secret slänger de in vågskvalp, måsskrik, sötstinna Mantovani-stråkar och en oboe i ultrarapid. Inslag som återkommer gång på gång som bindemedel.

Vilket känns överflödigt då låtarna nu stundtals istället flödar över av så mycket mjukt och lent fluffigt innehåll att man obönhörligen vaggas in i ett sömnlikt tillstånd. Edwards och Martin borde lita mer på sina låtar för när de låter källsamplingarna dominera och skiftar tempo som i Circus of Horror med en riffande fuzzad gitarr, rockiga koklocksrytmer och en psykedelisk flöjtslinga, ger sig ut på en rejäl tripp i Pink Floyds hemmatrakter i Pillow Talk eller kombinerar Morricone-sentimentalitet med Studios dubinfluenser i djupa Can’t Be Beat är det både charmigt och fantasifullt.

Tyvärr så finns här också inslag som Pacific Rhythms vocodersångsförstärkta baktaktsmuzak som är en het kandidat till listan över årets allra läskigaste låtar och ett antal spår med kliniskt välkammad narkoslounge för rosépimplande mellanchefer. Och det är bara att beklaga för även om det finns en del i övrigt att önska är Silent Movie när sommaren nu går in i sin allra somrigaste fas ändå, åtminstone stundtals, en såsigt sympatisk discoskäggig följeslagare med Beppehatt och batiktröja.