Recension
- Eyes on the Highway (cd) Saybia
- 2007
- EMI Music Denmark
Återträff med likgiltig gubbpop
För mig innebär ett möte med de båda danska banden Saybia och Mew, en gång två trevliga festivalöverraskningar i form av mesig respektive drömsk pop, idag en återträff för the class of ’01. Särskilt blir ett möte med Saybia något av en återträff, då jag inte har hållit mig uppdaterad om vad de har haft för sig under åren som gått. En återträff för att avslöja vem som har utfallit lyckligt och vem som har hamnat efter.
Och där Mew för ett par år sedan, med sin and the Glass Handed Kites, visade att de utvecklats och åldras med värdighet, visar Saybia upp en annan situation. På samma gång som ingenting direkt tyder på att de har utvecklats så verkar de ha åldrats i en makalös takt.
Till en början vill jag knappt tro att det är samma sångare. Men visst är det Sören Huss som sjöng då som sjunger nu. Både han och hans band verkar nu ha gått och dragit något gammalt över sig.
Titelspåret Eyes on the Highway har visserligen något av en hitpotential, och på samma sätt är Godspeed into the Future faktiskt lite klatschig. Men inte mycket mer än så. Inget av den där ängsliga, mesiga popen. Försök därpå, som Pretender, faller platt som en pannkaka.
Och trots att det blir en referens som spelar i en alltigenom annan division, så kan jag inte låta bli att tänka att Saybia musikaliskt verkar lida av ett typiskt Coldplayfenomen. För visst gläds jag åt att vi i Chris Martin har en ansvarstagande Bonogestalt som gör vettiga saker av sitt stjärnstatusinflytande. Men det hindrar ju inte att musiken deras har stadiumanpassats och bara når just innanför huden, om än på så väldigt många fler människor, istället för att som förut nå ända in i själen. Som sagt en referens i en annan liga, men Saybia verkar ha förlorat samma personliga tilltal för en slätstrykning, för att massanpassas. Och så har man missanpassats och blivit likgiltig gubbpop.
Publicerad: 2007-10-07 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-07 00:00
3 kommentarer
Hur kommer det sig att inte Welander stod för den här recensionen?
#
Jag är beredd att hålla med Susanna. Saybias formkurva är dalande. Men jag skulle framhålla att låten Angel är sjukt bra.
#
Angel är den enda låten jag fortsatt lyssna på sen jag hörde skivan första gången. Synd att sångarens engelska uttal inte är speciellt bra ibland.
#
Kommentera eller pinga (trackback).