Att kunna bibehålla sin status och väl värda kredibilitet samtidigt som man utvecklas och håller sig intressant, det är inte alldeles enkelt. Många akter har försökt och misslyckats, några få gör det med äran i behåll. Lukestar är ett sådant band. Den nu tre år gamla Lake Toba slog undan benen på mig och superlativen […][...]

Den ”lilla svarta”, eller LBD är ett sedan länge etablerat modebegrepp. Det är ett basplagg, något som varje kvinna bör ha som en av garderobens stöttepelare. Något som alltid fungerar, som alltid får dig att se fantastisk ut. Little Black Dress som i bandet är dock något annat, eftersom de är långt ifrån att få […][...]

Eftersom festivalarrangörerna valt att släppa ungefär tre band i taget för att få så mycket press som möjligt har vi för länge sedan tröttnat på att skriva om varje enskilt bandsläpp (herregud, köp en annons det kostar inte så mycket). Nu har de flesta av festivalerna våren och sommaren 2010 hunnit släppa ett gäng bokningar. […][...]

Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

Med medlemmar som har förflutna karriärer i bl.a. Brick, Fireside och Breach har NEI redan ett beprövat kvalitetskapital att ta av och samtidigt allas ögon på sig. Debutalbumet New Agenda, som släpptes via National i höstas, lever upp till förväntningarna. En svensk motsvarigheten till Jesus Lizard som svänger oerhört bra. Eller, för att citera bandet […][...]

Det har gått snabbt för Cleast Eatwood. Sedan deras ”släpp” av MGMT-cover Electric Feel har deras spellista på Myspace blivit spelad hela 40 000 gånger. Man kan inte annat än att lyfta på hatten och konstatera att covers är ett bra sätt att få ut sin musik i stora vida världen. Men det vore synd […][...]

Sångare/gitarrist och huvudsaklig låtskrivare i norska Lukestar. Med ny skiva ute har de spenderat året på resande fot och lagt världen för sina fötter med atmosfärisk indierock som för tankarna till Blonde Redhead, tidiga Weezer, The Posies och, kanske framförallt, Mew. Vilket är årets album? Svår fråga, det är jämnt skägg mellan Saint Dymphna med […][...]

Chocken över att Byfolket inte är på plats framför Pampas i år har fortfarande inte lagt sig. När jag och Lundström äntrade festivalområdet för första gången för att se amerikanska Anti-Flag lyste vagnen med Smålandsrullarna med sin frånvåro. Kollega Kling på Aftonbladet upplyste oss bittert att de inte bemödat att komma i år, han hade […][...]

Det danska bandet Men Among Animals bildades då ett gäng killar efter ett par glas vin kom överens om att världen bara består av en massa djur som gör meningslös hiss- och loungemusik. Har ni hört liknande skapelsehistorier tidigare? Killarna kände i alla fall att de var tvungna att väcka oss andra ur allas vårt […][...]

För mig innebär ett möte med de båda danska banden Saybia och Mew, en gång två trevliga festivalöverraskningar i form av mesig respektive drömsk pop, idag en återträff för the class of ’01. Särskilt blir ett möte med Saybia något av en återträff, då jag inte har hållit mig uppdaterad om vad de har haft […][...]