Recension
- Virgo Blaktro & The Movie Disco (cd) Felix Da Housecat
- 2007
- Different/PIAS/Border
Pretty girls don’t dance, they just pose to techno
Lyssna
Externa länkar
- myspace
- Förstås.
- DJ Pierre
- Även DJ Pierre har hittat till myspace.
- Differnet Recordings
- Skivbolagets sida.
Felix Stallings har funnits med i dansmusikbilden så länge någon kan minnas. Tja, nästan. Det ska ju ha varit Felix klinkande som kom att bli grunden i DJ Pierres pionjärklassiker Phantasy Girl för en evighet sedan.
Men trots att det innebär att vi vrider fram klockan något årtionde eller så, så är det ändå tiden kring millennieskiftet som jag förmodligen alltid kommer att förknippa Felix med.
I rollen som Mr Electroclash.
För även om Felix inte var den som gjorde mest för genrens utveckling så var det han som kanske mer än någon annan var dess ansikte. Ville man ligga helt rätt i electroclashtiden var påhak som ”thee” och ”blak” en säker biljett till de trendriktiga dansgolven.
Nu är det då, som sagt, egentligen rätt orättvist att reducera Felix till en, än så länge, rätt obetydlig parentes i musikhistorien. Den musik som Felix gjorde de dryga 15 åren dessförinnan visade att han hade fler färger i sin palett. 2004 års Devin Dazzle & The Neon Fever visade att han kommit ut på andra sidan electroclashen utan att ha tagit alltför mycket karriärstryk.
Nu skriver vi 2007. Och Virgo Blaktro & The Movie Disco.
I en text om skapandet av albumet på Felix egen sida duggar influenserna och förebilderna tätt. Det talas om Giorgio Moroder, Prince, Daft Punk, Swing Out Sister, Stuart Price. Oavslutade samarbetsprojekt med Marilyn Manson och Thom Yorke svischar förbi. Albumsamarbetspartners som Dallas Austin och belgiske producenten BC. Felix konstaterar att en ansats med Virgo Blaktro… var att låta som George Michael och Pet Shop Boys – ”only them being black”.
I mångt och mycket är det här en ganska bra sammanfattning av hur Virgo Blaktro… låter.
Det är en enda stor lekstuga av olika röstleksaker, experimentell rymddisco med rötterna i det sena sjuttiotalet (Moviedisco), Boney M-handklappsdisco i Scissor Sisters-falsettland med ett stänk Gainsbourg/Birkin (singeln Like Something for Porno) och Mr Burns paradnummer See My Vest med ny text (Blaktroman). Det blir dessutom viskande Kompakt-techno (Monkey Cage), West End Girls såväl till syntslinga som basgång (I Seem 2Be the1), Chic-wackande åttiotalsdisco som Kylie gjorde den på Fever rullande över en Bernard Edwards-bas (It’s Your Move), Erlend Øye-disco, (It’s Been a Long Time), Smalltown Boy-slinga (Night Tripperz) och Trax-hyllning till tonerna av det som förmodligen hade blivit resultatet om Marilyn Manson gjort acid house för 20 år sedan, med stompig eurobeatrytm och ylande och skrapande 303-kopia.
Allt över på 48 minuter. Med knappt några låtar över tre och en halv minut.
Om man bortser från Sweetfrosti – irriterande Esso-plastsyntmusik – så är Virgo Blaktro på det hela en rätt trevlig historia. Trots spretigheten flyter materialet ihop utan större svårigheter. Här och var finns riktiga bubbelgumpärlor som, tyvärr alldeles för rumphuggna, får lysa upp oktobermörkret.
Men samtidigt ligger också problemet precis där. Det känns som att Felix springer sig igenom albumet. Klipper och klistrar med otåligheten hos ett barn som försöker lära sig genom att imitera. Särskilt tydligt blir det här när avslutande Future Calls the Dawn (valfritt bidrag från Madonnas två senaste album) vibrerar igång och tillåts växa och blomma ut under sex och en halv minut. Mer fokus och uthållighet och färre försök att förpacka 20 års musikhistoria på mindre än en timme hade gjort att Virgo Blaktro definitivt lämnat ett mer bestående intryck.
Och allvarligt. Någon måste verkligen plocka ifrån Felix alla de där röstleksakerna innan han gör sig illa.
Publicerad: 2007-10-05 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-05 11:43
4 kommentarer
Jag har en skiva (hans, mig veterligen, senaste tolva som inte tillhör ett album) men jag förstår inte Da Housecat, än mindre den här skivan. Du är snäll som ger 6/10. Disco 4 blir nästa recension, det är jag säker på.
#
Cute Girls Can’t Dance!
#
Med tanke på alla mer eller mindre intressanta namn som refereras i texten blir det svårt att fatta vad denna ”Felix Da Housecat” egentligen låter som. Min initiala bild är nåt som brukar hittas i kattlådan (Da Housecat Shat!) hihihi.
#
Årets bästa skiva hittills
#
Kommentera eller pinga (trackback).