Ett nytt år. Folk bryter sina nyårslöften. Folk tjuväter semlor. Folk lyssnar på musik. Det här har vi gillat i januari: Fela!, musikal livesänd från London (musikal) Åka till Karlskoga för att se en musikal som spelas live i London. En märklig upplevelse, men också ganska fantastisk. (Kal Ström) +1 (Patrik Hamberg) Albin Gromer Här […][...]

Att afrobeatens fader, Fela Kuti, blev nästan 60 år är egentligen inget annat än ett mirakel. Han var ständigt i skottlinjen, en evig nagel i ögat på de styrande krafterna i hans älskade Nigeria. Kanske var det hans stora popularitet i folklagren som gjorde att en så pass kontroversiell artist ändå levde tills sjukdomen aids […][...]

Pax Nicholas, eller Nicholas Addo-Nettey som han kallades när han föddes i Ghana, är en av många afrikanska musiker som tagit sin examen i Fela Kutis Africa 70. Under åren 1971 till 1978 backade han Fela på både scen och skiva. Som så många andra närde han en egen karriär vid sidan av. Na Teef […][...]

Veckans festivalbokning är utan tvekan Seun Kuti & Egypt 80 till Way Out West. Seun är, som namnet antyder, afrofunkmästaren Fela Kutis son och Egypt 80 är ett av Felas gamla kompband. Jag lyssnade på något spår från Seun Kutis debutalbum i höstas. Gillade det jag hörde, men kom ändå aldrig vidare med hans afrobeat […][...]

Idag blev det klart att Antony & the Johnsons gästar Slottsskogen på Way Out West i sommar. Men bandet blir långt ifrån ensamma på scenen, för tillsammans med bandet kommer även Göteborgs symfoniorkester ledd av dirigenten Gustavo Dudamel spela. Totalt blir de 65 människor på scen. Enmansorkestern Beirut, aktuell med dubbel-ep:n March of the Zapotec […][...]

Någon gång strax efter årsskiftet sa jag adjö till cd-skivan (ska jag vara riktigt ärlig var det kanske inte förrän jag läste huvudartikeln i första numret av Filter jag bestämde mig). För min del handlade det mest om att göra ett miljöval, att välja bort plasten. Idag köper jag bara begagnad vinyl och digitala filer. […][...]

När storbandet Antibalas från Brooklyn tacklar afrobeatet på skiva för åttonde året i rad låter hornen mer som en trafikstockning med gula taxibilar i ett neondränkt New York än en upprörd elefanthjord i ett soldränkt Afrika. Deras musik är tydligt urban med en bismak av avgaser, trots att de så tydligt lutar sig mot arvet […][...]

”Little” Louie Vega har tillsammans med vapendragaren i Masters at Work, Kenny ”Dope” Gonzalez, och på sina soloutflykter och DJ-set ständigt haft ett stort inslag av latinamerikanska och afrikanska rytmer. För livespelningar har han även satt ihop bandet Elements of Life, en brokig och ständigt skiftande samling musiker med målet att försätta såväl kropp som […][...]

Det känns fullt logiskt att rubriken här ovan är lånad från en titel på The Exchange Session Vol 1. Framförallt för att den sammanfattar exakt vad skivan handlar om. Ett möte mellan elektronik och organiska rytmer. Mellan primitivt och modernt. Mellan maskin och människa. Allt med målet att se om det går att sammanfoga och […][...]

Öppningen är så avväpnande fantastisk att jag inte vill låtsas om att andra halvan av albumet ”To Give Is To Get” inte får mig att dansa i mitt vardagsrum eller på trottoarerna i Malmö. Den första hornstöten och den mjuka men obevekliga trumman i ”Wouldn't That Be Fun” är allt jag någonsin önskar mig av […][...]